OmTag

OmTag. Konradsberg.

Här om natten promenerade vi (min hund och jag) över Västerbron till Konradsberg som ligger i Marieberg, Kungsholmen på andra sidan bron. Jag var även där en natt för en massa år sedan med min dåvarande hund, Sally, och tog några bilder.

Det är en speciell byggnad med en intressant historia. Byggnaden uppfördes 1855-1861 som ett av Sveriges första mentalsjukhus. Konradsberg är omgivet av ett stort parkområde som fram till 80-talet var inhägnat och avstängt för allmänheten.

Det användes för psykiatrisk vård fram till 1995 för att sedan tas över av Lärarhögskolan. Sedan 2009 är det Stockholms Internationella Montessoriskola som har lokalen.

När jag jobbade på Televerket Kungsholmen på 70-80 talen kommer jag ihåg att det bara var några av oss som fick göra jobb på Rålambshovs sjukhus som det kallades då. Vissa avdelningar var låsta och där fick man bara vistas om man hade personal med sig.

Patienterna var nog inte speciellt farliga för andra utan mest för sig själva, jag hörde någon historia om att någon tog en skruvmejsel som hen försöka avsluta sitt eget liv med. Som tur var hann man ingripa och förhindra detta.

Det har hänt en hel del med psykiatrivården sedan dess, men jag undrar ibland var det blev av dem som var så sjuka att de inte alls klarade sig själva?

2024-11-01 22:39   syntax

Dina bilder är vackra Affe - men saken är hemsk.
Jag vet vad jag snackar om. Jag var i ungdomen en tämligen erfaren mentalskötare på det jättelika Beckomberga mentalsjukhuset ute i Bromma.

För mina patienter på "Beckis" som var för sjuka att klara sig själva, gick det åt helsike. Dom hade haft hela sin trygghet ute på Beckomberga med dess stora park. Men billigt blev det - fina besparingar...

Svar från alf109 2024-11-02 02:29

Tack ska du ha Peter. Jo många gick under i samband med att man avvecklade och de hamnade både på gatan och mellan stolarna.
/Affe

2024-11-02 18:46   morgondotter

många människor, som både sa ifrån, var konstiga eller psykotiska hamnade tyvärr inom psykiatrin
som mentalsjuka
jag träffade på en kvinna, som sedan hon var 19, varit inlåst på Långbro sjukhus
jag läste i hennes handskrivna journal från seklets början att hon planlagt rymning med pojkvän som inte passade pappan, gjorde motstånd och placerades inom psykiatrin
pappan ombesörjde läkarutlåtande och placering på låst avdelning
rymningsbenägen stod det
sedan teg hon
där var hon patient under mina sommarjobb
sedan minst sextio år
vad som hände med henne vet jag inte, men ett glömt människoöde
hon talade inte med någon men svarade på frågor
välbevarad och vacker åt hon frukost för att därefter gå till sin fåtölj
ingen patient såg jag någonsin försöka ta hennes plats eller bråka med henne

när mentalsjukhusen stängde kom många i kläm
ingen tänkte på konsekvenserna för en del människor som tillbringat långa delar av sitt liv där
egen lägenhet tänkte den enfaldige om institutionsskadade människor, vräkning ganska snart och uteliggare, dog ensamma
fy fan - vilken okunnighet från samhällets sida för att montera ned en kostsam verklighet till en annan som kostade många livet och förståndet
respektlöshet för varje enskilds liv

Svar från alf109 2024-11-02 18:57

Tack ska du ha Inger.
Jo psykiatrivården har alltid varit omgärdad av frågetecken och är det fortfarande tyvärr även om fokus flyttas till "nygamla" frågor. Tyvärr hamnar ofta de svagaste grupperna mest i kläm, de som inte kan eller har svårt för att ge röst för sina problem. Det tycks mig att man ofta koncentrerar sig på några få "modeproblem" i media och så hamnar stora grupper helt utan belysning.
/Affe

syntax 2024-11-02 19:24

Vi gamla (unga, fast gamla) mentalskötare på Beckis gjorde vad vi kunde. Man behövde ju inte vara något geni för att förstå vad som skulle hända. Vi demonstrerade och skrev petitioner av olika slag. Deltog i debatter.
Det var som att tala för döva öron. En märkvärdig och helt orealistisk "nyliberalism" hade fått grepp om samhällslivet. Det var bara att tuta och köra tyckte planerarna.