OmTag
OmTag. Hur vi tolkar det vi ser?
Hur vi tolkar bilder eller till och med situationer handlar till stor del om vilken sinnesstämning vi själva är i och vilken bakgrundsinformation vi har. När jag närmade mig mannen i rullstolen och tog bilden såg jag en övergiven person som satt där för sig själv i sin rullstol och inte riktigt verkade veta vad han skulle ta sig till. Tankarna gick mot ett hårt och kallt samhälle där vi är dåliga på att ta hand om varandra och hur utsatt en funktionshindrad person kan vara i detta samhälle. Nu tycker jag så i alla fall i och för sig, men när jag passerade såg jag att han i själva verket bara satt och höll på med sin smartphone.
Det är lätt att vi tolkar bilder fel om vi inte har bakgrund och kontext, tar man bilden själv så brukar man ju upptäcka sin feltolkning som här. Men om man bara ser någon anans bild ofta presenterad i en kontext som gör att vi reagerar måste man ställa sig frågan vem som är avsändare till budskapet och om det finns någon agenda bakom som vi inte känner till. Tänker på detta när man hänger ut bilder på personer i sociala medier och beskyller dem för saker och hur dessa inlägg sedan delas okritiskt av människor utan någon som helst faktakoll. Vem som helst kan bli uthängd för vad som helst, och om du fått en stämpel på dig kan den vara nästan omöjlig att tvätta bort oavsett om den är totalt lögnaktig och skapats av någon som av något skäl vill jävlas. Så för egen del så är jag försiktig med att dela beskyllningar som snurrar runt på nätet om jag inte själv vet att de stämmer och jag delar aldrig om de riktar sig mot privatpersoner.
så här blir vi, ofta, sedda
jag talar för en hel grupp, många tror att det är synd om oss
att vi är korkade
att vi är en samhällsbelastning
att vi lider av att ni andra, kan tycka vi är äckliga
att vi är utan vänner
som du säger Alf, människor tolkar ofta saker fel
en övergiven person, beroende av andra
ja, vem vill ha en i rullstol
inbyggda fördomar talar vi nog om här
en snygg tjej, kille hade varit annorlunda
en macho, ett gäng med huvtröja skapar sitt
vi känner inte varandra nuförtiden
det där med uthängning har jag sluppit se, är inte med i något
Det var inte så jag tolkade situationen, men han satt där i korsningen utan att förflytta sig och såg övergiven ut. Nu anser jag mig inte ha några fördomar gentemot olika funktionshindrade, men ibland upplever jag det som att det är lätt att hamna i kläm, som exempel känner jag synskadade som blivit av med sina ledsagare och som därmed berövats en hel del av sin frihet. Personligen frågar jag numera sällan om jag kan hjälpa till då många reagerar som du gör här att de förutsätter att det finns något nedvärderande i att man erbjuder hjälp och inte bara handlar om att man vill vara hjälpsam helt enkelt. En svår balansgång detta där misstolkningarna ofta går åt bägge håll.
/Affe
ber om ursäkt om jag uttryckte mig klumpigt
det var rent allmänt
det framgår tydligt av texten