OmTag

OmTag. Några bilder från en jobbig tid.

Sitter och skannar igenom en massa negativ och hittade en rulle med negativ svartvit ”färgfilm” där jag tagit en del bilder när jag tillsammans med pappa besökte min mamma på det särskilda boendet.

Pappa besökte henne varje dag så länge hon levde och jag var med många gånger eftersom jag tillbringade mycket tid tillsammans med pappa i Värmland efter det att jag drabbats av utmattningssyndrom 2001.

Mina föräldrar hade flyttat dit från Stockholm till min mammas föräldrahem när pappa gick i pension.

Mamma drabbades tidigt av en demenssjukdom, hon fick sin diagnos 1995 endast 60 år gammal. Pappa vårdade henne i hemmet fram till 2001 då det inte fungerade längre. De sista 4 åren låg hon och tittade i taket och visade få tecken på att hon var mentalt närvarande, hon gapade och tuggade när hon fick något att äta och det var i stort sett det hela.

Bilderna är tagna 2006, mamma gick bort 2007. Demenssjukdomar drabbar även alla nära, givetvis den sjuke själv värst, men att se sin nära försvinna framför sina ögon utan att kunna göra något ger en stark känsla av hopplöshet.

2025-03-04 22:50   mombasa

Mycket starka bilder du visar. Demens är i mycket en anhörigsjukdom, något som påtagligt drabbar dem. Min pappa klarade sig i från någon uttalad demens, men drabbades av andra kroppsliga sjukdomar. Min mamma gick in i ett demensliknande tillstånd efter en olyckshändelse i hemmet. Det är en hel del slump i liven.
/Gunnar S

Svar från alf109 2025-03-04 22:59

Visst är det slump som vi inte råder över, mycket mer än vad vi vill tro. Tack ska du ha Gunnar.
/Affe

2025-03-05 08:24   per-erik åström

Starka bilder Alf. Också bilder av det Sverige vi undviker att tala om.”de sista ljuva åren” får en annan klang i dina bilder.
/per-erik

Svar från alf109 2025-03-05 11:30

Tack ska du ha Per-Erik.
Livet är inte alltid den dans på rosor som det ofta framställs som.
/Affe

2025-03-05 09:09   sodeto

Min mamma gick bort 1997 utan minsta förvarning. Då skulle hon just fylla 62. En natt bredvid pappa stannade hjärtat. Ambulanspersonalen fick igång det och hon hölls vid liv en vecka på sjukhus men kom aldrig till medvetande innan hon somnade in. Det kom förstås som en chock för både pappa och mej. Men så här med snart 30 års distans, speciellt efter pappas kamp mot cancer, som han förlorade, känns det trots allt som ett bättre altenativ.
Starka bilder som får mina tankar att gå till mina föräldrar.

Tommy S.

Svar från alf109 2025-03-05 11:31

Tack ska du ha Tommy.
Utdragen sjukdom med en oundviklig utgång är nog det värsta någon kan drabbas av.
/Affe

2025-03-05 11:03   Johan Pihl

Fina bilder och fint berättat, Alf!

Svar från alf109 2025-03-05 11:31

Tack ska du ha Johan.
/Affe

2025-03-05 12:28   morgondotter

din fina pappa i persienn-skugga
tycker jag
är en optimal beskrivning av hans vardag och liv

dom omkring drabbas hårt
ljuset släcks

din mamma var i sin värld
utan förmåga till kontakt som du beskriver

beroendet av varandra blir så tydligt
en blir drabbad, din pappa fick bära det - varje dag

din bild av din pappa är verkligen en skildring av en människa vars ljus reducerats
den är helt fantastisk
att du såg det
fotade det ögonblicket
publicerade det

du känner djupen du Alf
det viktiga får röst

Svar från alf109 2025-03-05 14:08

Tack ska du ha Inger.
/Affe

2025-03-05 23:29   Instantclassic

Dessa bilder och berättelser fick mig att återuppta fotograferandet. Ja, jag har sagt det förut men det tål att upprepas. Dina föräldrabilder är bland de finaste och mest kärleksfulla jag sett.

Svar från alf109 2025-03-07 10:20

Tack för de fina orden Hans, de betyder mycket
/Affe