OmTag
OmTag. Vad är bra fotografi?
Ett ansikte i ett fönster, i brist på andra ansikten får man använda sig av butikernas skyltning.
Fotografiskt händer inte så mycket, i världen desto mer. Det är svårt att inte dras med i allt som händer just nu. En fråga som jag ställt mig länge är hur Sverige och Europa har kunnat vara så korkade under så lång tid att de tillåtit sig att bli så totalt beroende både militärt och ekonomiskt av ett land som USA? Ja, nu är vi där vi är….
Jag ser att diskussionerna om olika objektiv och prylar rullar vidare, jag har ju själv gått igenom en hel del olika prylar genom åren så jag har ganska klart för mig vad jag själv gillar. Men sådant är subjektivt, det finns inga absoluta sanningar utan det kokar alltid ned till vad man själv föredrar.
Samma sak med denna diskussion om vad som är en bra bild? För det första måste man ju i så fall definiera vad som menas med bra? Om man menar bilder som röner mest uppskattning av flest antal personer så torde en solnedgång över någon liten söderhavsö ligga högt upp i listan.
Egentligen är sådana diskussioner som jag ser det både hopplösa och meningslösa. Det enda jag med något så när stor säkerhet kan uttala mig om är om jag personligen gillar en bild just nu eller inte, det kan ändra sig över tid. Jag tillhör dem som inte gillar bilder för att andra säger att jag borde göra det, alltså är jag skeptisk till alla former av elitism när det gäller såväl bild som musik och litteratur.
Musik och till viss del litteratur är i så fall lite enklare. Musiken kräver ett visst handlag med sitt instrument där man kan höra om musikern bemästrar det eller inte och inom litteraturen krävs ett språkligt kunnande för att en text skall vara läsbar. När det gäller fotografi krävs egentligen bara att man kan trycka på en knapp.
I slutändan handlar det om ”att ha något att berätta och förmåga att få det sagt” oavsett bild, musik eller litteratur. Och där kommer vår personliga smak in, en berättelse* som betyder något för mig behöver inte göra det för dig osv.
När vi kommer till fotografi kan den dessutom i sig vara så olika saker, allt från dokumentärt till rena fantasiskapelser. Detta är givetvis uppmuntrande då alla kan hitta något som passar dem, problematiskt blir det först om vi börjar jämföra allt med samma måttstock. Ibland kan jag uppleva det som att det är just detta många gör, det finns de som är så fastlåsta i sin egen genre att de tenderar att se den som den enda rätta och därmed inte kan ta till sig något annat.
*Med berättelse menar jag bilder som på något sätt talar med betraktaren, eller skapar tankar hos denne. Det behöver alltså inte handla om att skildra någon speciell händelse eller företeelse.
Bra bild, musik eller litteratur är alltid i betraktarens, lyssnarens eller läsarens smak. Och den kan ju ha påverkats på många sätt genom livet. Eliten som talar om för andra vad som är bra lever bara i sin egen narcissistiska värld där de tror att deras åsikter betyder nåt. Arma satar.
/Affe
/Affe
//Anders
/Affe
Någon slags allmängiltighet, många tycker om bilden, alltså är den bra faller på att alla iakttagarna ser olika saker i bilden och ser den utifrån sina egna privata kontext. Melodifestivalmetoden är ingen bra metod. Lägstanivå är nödvändigtvis inte lika med en demokratisk konstsyn. Som alla språk fordras mer kunskap än den man får av sig självt. Kunskap och en gnutta bildning kan behövas här också.
Men det är en komplex fråga.
Ha det gott
/Gunnar S
Som jag skriver har jag väldigt svårt för att en självutnämnd "kulturelit" som skrubbar varandra på ryggen och springer åt samma håll skall "bestämma" åt oss andra mindre vetande vad som är bra och vad som inte är det. ;)
/Affe
Bildanalys enligt ovan har jag försökt praktisera i svensk skola och utbildning under mer än fyrtio år. Om det gjort nån nytta låter jag vara osagt.
/Gunnar S