OmTag
OmTag. Upplösning och oskärpecirklar.
Sitter och bläddrar lite bland mina bilder i Lightroom, jag har det mesta där, även det skannade analoga. Funderar lite över ”hur hög upplösning man behöver?” Det är en fråga som ofta är aktuell, speciellt varje gång det kommer något nytt.
Om vi utgår från skärpedjupsskalorna som finns på (äldre) objektiv är de ofta angivna efter att oskärpecirklarna som det heter inte får vara större än 1/1500 av diagonalen på negativet/sensorn för att vi vid ett normalt betraktningsavstånd vilket brukar anges som lika med bilddiagonalen skall uppfatta en punkt eller linje som skarp.
Jag läste en ingående artikel om detta i LFI för en massa år sedan där de istället utgick från ögats verkliga upplösning och klargjorde att oskärpecirklarna i själva verket behövde vara hälften så stora, alltså 1/3000 del av bilddiagonalen. Om man beskär sina bilder eller gör stora förstoringar som betraktas på kortare avstånd blir det givetvis annat som gäller.
Hur som helst klargör detta ett par saker, dels att den upplösning vi kan se under normala betingelser från en obeskuren bild inte är speciellt hög även om men räknar som i LFI och dels att skärpedjupet är något man måste hålla reda på om man skall utnyttja högre upplösning.
Om vi räknar med ett betraktningoavstånd som är lika den betraktade bildens diagonal får jag det till att en upplösning på dryga 4 megapixlar ligger på gränsen för vad vi kan se, alltså ca 1700 * 2500 för en kamera med film/sensor i formatet 2 till 3 (FF, APS-C…). Visst kan det finnas andra parametrar som påverkar detta med upplösning som jag inte känner till, men min egen erfarenhet säker mig att jag inte behöver ha en kamera med extrem upplösning.
Jag valde själv en kamera med 24 megapixlar före en med högre upplösning delvis för att jag inte behöver högre upplösning och tyckte att filerna, i mitt fall, bara skulle ta en massa extra plats på hårddisken.
När det gäller kameraval finns ju en massa annat som bestämmer givetvis, hittar man en kamera som man tycker känns bra och funkar som man vill så väljer man den och då kan det givetvis innebära att den har högre upplösning än vad man tycker att man behöver. Fler pixlar är ju aldrig en nackdel annat än just att filerna tar mer plats. Men hittar man en kamera som man gillar så behöver man inte backa bara för att det finns de som har betydligt högre upplösning, de flesta av oss har ändå sällan användning för denna högre upplösning.
Katarinabranden 1990 var en brand som förstörde stora delar av Katarina kyrka på Södermalm i Stockholm, natten mot den 17 maj 1990.
En annan sak att ta hänsyn till för de som propagerar för hög upplösning eller ofta beskär sina bilder är att skärpedjupet avtar kraftigt om man beskär eller vill kunna granska stora bilder på kortare avstånd. Skärpedjup är egentligen ett påhittat begrepp, skärpa finns bara i det absoluta skärpeplanet. Det vi kallar skärpedjup är som sagt ett mått på hur mycket oskärpa som kan tolereras innan ögat uppfattar det som oskarpt.
Som exempel använder jag skärpedjupsskalorna när jag plåtar med Hasselbladaren på natten, men jag bländar alltid ned ett steg extra i förhållande till skalorna för att jag skall uppleva det som skarpt. Dessa skalor bygger antagligen, liksom de flesta, på oskärpecirklar på 1/1500 av bilddiagonalen som jag skrev om tidigare. Detta lär vara en gammal kvarleva från då filmmaterialet var sämre och fick bestämma framför ögonens faktiska upplösningsförmåga.
Detta är även något att ha i bakhuvudet för alla som fotograferar genom att ställa in hyperfokalavståndet på sitt objektiv, alltså där man ställer in avståndet så att oändligheten motsvaras av den bländare man fotograferar med för att få maximalt skärpedjup. Samma sak gäller givetvis om man använder avståndsskalor och bländare för att förinställa kameran för att få skärpa inom vilket avståndsområde som helst.
Bilderna är tagna med olika kameror med varierande upplösning.
Min drömkamera skulle vara en Leica M (utan M11:ans moderniteter) med en 24 Mp sensor med med riktigt bra ISO-egenskaper upptill 25 000.
Mvh
Fredrik
/Affe
Därför att bilder är olika. Skarpa diagonala linjer är en sak, djungelgrönska en annan. Det vill säga, vad bilden föreställer har stor betydelse för hur mycket man kan beskära den, alternativt interpolera den. Men visst är det så att vid 24Mp eller 36Mp är gränsen med råge nådd vid vad man behöver. Betraktarens öga mäktar inte med mera.
Och det är lätt att glömma bort var bilden i sinom tid ska hamna: på skärmar, i bläckstråleutskrift, i dagstidningsoffset eller högkvalitativ offset. Kamerans pixlar ska översättas till något.
Bra att du uppmärksammar det här.
/Gunnar S
/Affe