OmTag

OmTag. Min syn på zoomar, beskärningar och att fixa bilden i efterhand.

Jag har funderat en hel del på detta med att beskära, använda zoomar och fixa i bildbehandlingen/mörkrummet genom åren. Mitt sätt att se det är givetvis inte mer rätt än någon annans men jag har kommit fram till några saker genom åren som ”är rätt” för mig.

För att börja med detta att använda fasta brännvidder i stället för zoomar, jag plåtar helst själv med fasta brännvidder. Speciellt förr när jag plåtade mycket på gatan var det viktigt att få in brännvidden i ryggmärgen så att säga. Därför plåtade jag med en brännvidd i taget, ofta under flera månader.

Fördelen med detta var att jag anpassade mitt seende efter det utsnitt jag fick från objektivet, jag såg bilden med ögonen så att säga sedan var det bara att lyfta kameran, rama in och trycka av. Det tar en stund att utveckla detta seende och det funkade inte om jag höll på och bytte objektiv hela tiden. En kul aspekt i sammanhanget är att jag aldrig, eller nästan aldrig, råkat ut för att jag önskat ett annat objektiv på kameran när jag varit ute och fotograferat. Detta förklarar också varför jag föredrar fasta objektiv även om jag använder zoomar ibland.

Samma sak att inte beskära sina bilder i efterhand, om jag tvingar mig att använda hela bildytan måste jag lära mig att se bilden och komponera i ögonblicket givet det utsnitt som ges av objektivet. Visst, jag rättar ofta upp mina bilder eftersom jag har en tendens att få dem lite sneda (jag tror att det beror på att jag för det mesta fotar med en hand eftersom jag har hundkopplet i den andra) och visst kan man beskära i efterhand, men intentionen bör vara att använda hela bildfilen/negativet om man inte vill ha ett annat format på den slutliga bilden som vid ett stående porträtt som exempel.

En annan sak som blir mer och mer aktuell med att tekniken utvecklas är att inte plocka bort saker i bildytan eller att på andra sätt rätta till det som man inte tycker blev som man ville. Visst kan man tillåta sig att i efterhand göra hur man vill med sina bilder, men jag tror att om man har intentionerna att fotografera som jag skriver ovan så kommer man att utveckla sitt fotograferande ganska mycket, jag har gjort det genom åren i alla fall.

För att bli en duktig fotograf så handlar det om att kunna göra sina val i ögonblicket när man tar bilden och jag tror att den enda vägen mot att bli bättre på att fotografera går genom att öva sig i att få det så rätt som möjligt vid exponeringen, givet de förutsättningar och begränsningar som ges av kameran och objektivet.

Att bli en fena på bildbehandling och att fixa saker i efterhand kan vara nog så lärorikt, men det handlar inte om att bli en bättre fotograf. Däremot kan man i mörkrummet eller framför datorn lära sig hur man borde tagit en bild när man ser att den "inte blev helt rätt" och ta med sig de lärdomarna i sitt fortsatta fotograferande.

Jag tycker ibland att gränserna börjat flyta mellan vad som är ett bra fotografi och vad som är ett bra bildskapande i efterhand. Trots att de färdiga bilderna kan se likadana ut så handlar det i grunden om två helt olika saker.

2025-04-29 20:49   Frekeman

Jag håller väl med om det mesta här. Själv har jag aldrig varit så disciplinerad att jag kört med samma brännvidd under en längre tid. Bara det faktum att jag äger schyssta gluggar med brännvidderna 28 mm och 35 mm (mina favoritbrännvidder) gör att jag känner mig nödgad att vädra dem på en och samma dag för det mesta.

Vad beträffar ett zoom-objektiv så kan det vara väldans användbart i vissa sammanhang. Ett exempel var när jag ryckte in som inofficiell eventfotograf för företaget jag jobbar på. Då fann jag min Fujifilm-zoom på 16-55 mm f/2,8 ypperlig för ändamålet. För det mesta satte jag den på 16, 18, 23, 33 och 55 mm och använde den som "fem-i-ett"-objektiv vad gäller fasta klassiska brännvidder.

Angående att beskära eller ej så tror jag att det är vettigt att försöka att undvika beskärning. Det hjälper en att planera bilden och tänka till lite innan avtrycket. Men, man får ju inte vara så enkelspårig att man aldrig tillåter sig att beskära om man känner sig tvungen. Att räta upp bilder gör jag ofta – har en tendens att omedvetet luta mina bilder alltsomoftast. Inte lätt att vara en högervriden fotograf! :-D

Mvh
Fredrik

Svar från alf109 2025-04-29 21:09

Tack ska du ha Fredrik.
/Affe

2025-04-29 21:32   Bluebike

Jag tänker ibland annorlunda, jag är ingen fantast av långtgående bildbehandling, men tänker med bildbehandlingen när jag tar bilden. Tex genom att o en aning, då det går att locka fram detaljer ut skuggorna men en utbränd höglager är körd. Eller att ta två bilder en för högdagrarna och en för skuggorna, stackar dem och målar på en mask. Behöver inte nödvändigtvis göras i kameran det kan fixas i datorn genom att råframkalla bilden två gånger och slå ihop.

Har en vägg som ofta används som studiobakgrund, den är dock försedd med ett vägguttag av 80-talsmodell, det passar inte på en bild i old Hollywoodstil, då finns bra verktyg i bildbehandlingsprogrammet . Ibland vill jag ha mjukt blixtljus som upplättnig på ett porträtt kanske utomhus eller i en för liten studio. Då är det bara att ställa in blixten och ett litet paraply i bild innan dess ta en bild så det finns bakgrund att ersätta med. Alternativet är att dra ut en diffusionsskärm på två gånger två meter och hyra en herregösssblixt och ställa dem utanför bild.

Tar jag porträtt brukar jag inte dra mig för att ta bort tillfälliga defekter, finnar, hårstrån framför ögonen, sprethår, köldröda öron på brölloppsporträtt etc.

När jag hittat kompositionen jag vill ha kliver jag ofta ett steg bakåt och beskär motsvarande i efterbehandlingen. Lärde mig det den hårda vägen på en Berlinresa, bilderna blev bra, en och en. Men när jag ville göra en fotobok med lite andra format och det behövdes några mm utfall och skärmarginal då suttit bra med lie extra bakgrund extra bakgrund. Bokpappret ger lite andra förutsättningar än skärmar som ger andra förutsättningar än fotopapper, då behöver kontrast färger och kurva justeras för att fungera på olika medium.

Svar från alf109 2025-04-29 21:58

Vi gör alla som vi själva vill givetvis.
Tack för kommentaren.
/Affe

2025-04-30 00:49   Turbo56

Jag håller med om nästan allt, ibland känner jag mig som en dinosaurie/purist-extremist det var väl därför som jag tyckte om Dogma-gruppen här på FS.
Jag har ofta gjort som du beskriver, satt på en glugg och sedan har den bara fått sitta kvar under lång tid, fast det beror på var jag är och vad jag skall fotografera.
Jag tar sällan mer än en eller två bilder på varje motiv, sitter det så sitter det.
När jag tar bilder i jobbet så arbetar jag nästan uteslutande med zoom-objektiv eftersom det är arkitektur och olika miljöer som skall fotograferas, då klarar jag mig inte med en brännvidd.
Om jag däremot skall vandra runt i en stad, då sitter det oftast på ett objektiv med fast brännvidd.
Jag har en favorit till min Sony A7CR, det är Zeiss Batis 40mm f/2,0, den är diskret, lätt och härlig att jobba med, just den Batis-serien passar mig bra, jag har även 18 mm, 85 mm och 135 mm.
Däremot tycker jag att det är kul med bildbehandling, skillnaden mellan att stå i mörkrum och att arbeta med Photoshop är egentligen inte så stor, förutom att man kan göra andra saker med Photoshop och dessutom ända tillbaka om man inte blir nöjd med resultatet.
Där är ytterligare en sak som jag håller med dig om, jag beskär sällan bilder, jag rätar upp, jobbar lite med ljus och skuggor samt försöker få vitbalansen rätt när jag jobbar i färg.
Mitt egentliga medium är svartvitt, fast här på FS har det blivit mer dagboksbilder i färg under en lång tid.

Svar från alf109 2025-04-30 01:50

Tack ska du ha Stefan.
Att bildbehandla bilden för att få den som man vill att den skall se ut, kontrast, färger kanske lite dodge och burn gör jag också. Det jag menar är att försöka få själva bilden så färdig som möjligt till komposition och utsnitt när man tar den. Sedan kan man ju alltid lyfta bilden ytterligare i bildbehandlingen, vilket är en annan sak tycker jag. Jag tror att många skulle utveckla sitt fotograferande om de tog detta med komposition, flytta sig ett steg om det behövs osv. istället för att förlita sig på att man kan fixa allt efteråt i bildbehandlingen. Som detta med att beskära till exempel, då tar jag ju inte riktigt min bild med kameran utan fixar den efteråt, om jag dessutom kör med vidvinkel och hög upplösning tror jag att det kan bli en vana att vara lite "slapp" när man fotograferar och min poäng är egentligen att det handlar om att utveckla sitt seende när man plåtar och förmågan att snabbt lite intuitivt kunna ta sina bilder och för att göra det tror jag att det är bra om man ställer lite krav på sig själv.
/Affe

2025-04-30 08:52   Joakim K E Johansson

Jag gillar det här lite konservativa tänket. Det är nog därför jag just nu nästan enbart plåtar analogt. Om man slarvar med det analoga så straffas man hårt. Så det gäller att göra bilden så färdig som möjligt i kameran.

Sedan finns väldigt intressanta fotografer som tänker helt annorlunda. Exempelvis Joakim Möller som nyligen intervjuades här på Fotosidan. Han gör nästan precis tvärtom mot vad du beskriver.

Svar från alf109 2025-04-30 16:51

Tack ska du ha Joakim.
/Affe

2025-04-30 11:06   Wolfgang

På 90-talet hade jag en Leica M6 och en 50 mm Elmar. Inga andra objektiv och ingen annan kamera under en 10-års period. Jag var mycket nöjd med detta ekipage. Men så köpte jag en Nikon F100 med några objektiv inkl en zoom och sålde M6:an (suck!). Zoomen gjorde mig dock lat och bilderna blev inte bättre. Nuförtiden har jag en Nikon Z6 och en zoom, men fotograferar mestadels med fasta vintageobjektiv på en adapter. Till mina analoga kameror har jag förstås bara fasta objektiv. Jag fyller motivet på hela sensorn/negativet och beskär bara i kanterna. Jag gillar Lightroom och justerar lite, och där analyserar jag även självkritiskt mina bilder. Jag håller med Dina tankar i detta ämne. Mvh Wolfgang

Svar från alf109 2025-04-30 16:51

Tack ska du ha Wolfgang.
/Affe

2025-04-30 18:14   Nils Bergqvist

När det kommer till kritan är ju detta precis det fotografi handlar om. Det som är det unika med fotografi och som inget annat medium kan liknas vid.

Svar från alf109 2025-04-30 19:27

Precis!
/Affe

2025-05-05 03:55   MattiasL

Det är lite intressant ändå att så många mycket bra fotografer ofta landar i en eller två brännvidder. Där är jag inte än, utan har ett helt gäng, och dessutom tre zoomar. Men bäst trivs jag med en 25 på ena kameran och 55 på andra. Med zoom känner jag mig lite slarvig, men det är ibland nödvändigt, som när jag plåtar teater.
Jag har nog blivit drillad i att beskära i kameran också, först genom att kopiera hela filmrutan, senare genom att min digitalkamera var rätt lågupplöst och varje pixel var värdefull. Tycker att det är bra kunskaper som gör att man blir snabb och exakt.

Svar från alf109 2025-05-05 06:14

Jag tror att det beror lite på vad och hur man fotograferar. För en del kommer det givetvis att krävas olika brännvidder för att fixa de uppgifter man har framför sig, som dina teaterbilder till exempel, eller om man fotograferar arkitektur, vilda djur osv. Men om vi fotograferar det vi själva vill i vardagen så tror jag att vi kommer att hitta en eller ett par brännvidder som stämmer överens med vårt personliga sätt att se. Jag har märkt själv jämfört med andra kompisar till exempel att jag ofta föredrar normalen när en del av kompisarna mer gillar vidvinkel. Det brukar också märkas i våra personligheter där jag är en person som helst "står lite som iakttagare" och de mer vill vara med mitt i händelserna.
/Affe