OmTag
OmTag. Har vi tid?
Driver dagens flöde av bilder och övrig information en ”banalisering”?
Om jag jämför med musik, som jag tycker gått samma väg som bilder, så kommer jag ihåg hur jag i min ungdom när jag köpte en ny LP-skiva satte mig ned och lyssnade igenom sidan ett och sedan vände på skivan för att lyssna på sidan två. En skiva var en hel upplevelse, dels lyssnade man igenom den nästan lite andaktsfullt och dels granskade man omslaget, läste vilka musikerna var osv.
Ofta tog man med sig skivan till sina vänner där man gemensamt lyssnade igenom den. En skiva var en upplevelse som man först efter att man lyssnat igenom den ordentligt kanske hittade vissa favoritlåtar som man spelade oftare än andra.
Likadant med bilder, man konsumerade dem ofta i bildtidningar och böcker. Man tog in bilder i en kontext där man såg flera som hörde till samma händelse eller var tagna av samma fotograf. Man gav sig tid att sjunka in i bilder.
Sedan kom nätet där allt fanns och allt skulle gå fort, om inte musiken grabbade tag på ett par sekunder hoppade man över till nästa låt/artist. Ofta plockade man ut något speciellt solo mitt i någon låt, hoppade över ”det sega introt”, snabbspolade osv. Likadant med bilder, fångade de inte uppmärksamheten omedelbart blev de raskt bortspolade till historien skräphög.
Fler och fler anpassade sig till detta, det gällde att fånga betraktaren/lyssnaren snabbt, man hade bara några sekunder på sig. När det gällde bilder tog man i mer och mer i bildbehandlingen och sökte mer det slagkraftiga. Naturbilder började se ut som om de var hämtade från Sagan Om Ringen, bildjournalistiken skulle se ut som en Hollywoodproduktion.
Verkligheten räckte inte till längre, om du inte syns finns du inte och det gäller att synas och nätet är måttstocken.
Men jag tror att vi förlorar djupet om allt skall vara slagkraftiga oneliners. Många av mina egna favoriter såväl inom fotografi som musik och litteratur skulle varit omöjliga idag då de kräver eftertanke och ett lugnt tempo. Det går inte att backa utvecklingen, men jag tror att vi missar något viktigt om vi förlorar förmågan att i lugn och ro ta till oss, bearbeta och reflektera över sådant vi ser, hör eller läser.
/Affe
/Affe
Folk sitter inte å umgås på fik,man går å fikar...klapp till Tobbe!
/Affe
igenom din, på ett sätt, historiska destruktivitets-historia
Karl Marx skrev om alienation redan i slutet på 18 hundratalet
klokt och insiktsfullt om processen som skapar alienationen
det har ingenting med politisk inställning att göra
ett tillstånd som uppstår när en människa gjort sig främmande för det som är utanför sig själv
nu är vi i stort sett där
Jo, utvecklingen är oroande tycker jag.
/Affe
Man kan ju försöka att ge sig själv vissa regler att förhålla sig till. Jag försöker så gott jag kan, nyligen har jag precis börjat med att "nu lyssnar jag på musik", och sedan sätter jag på mig lurarna och gör bara det, ett album i taget. Tämligen tillfredsställande - men visst lockar det av och till att hoppa över en låt för att försöka hitta en ännu bättre.
Förr köpte man sina skiva som du säger. Det gnager lite i mig att jag nuförtiden bara hyr min musik via lämplig tjänst. Lätt och billigt sett till utbudet - men det gör mig lite "dum". Dottern fick en vinylspelare i julklapp. Jag är lite avundsjuk på den måste jag erkänna...
Tack för kommentaren.
/Affe