OmTag

Efter några års uppehåll med bloggande på fotosidan startar jag om 2024. Det kommer mest att handla om fotografi i olika former och en del om hur jag tänker runt mina bilder.

OmTag. Behovet av dramatik.

Världen är dramatisk så det räcker och blir över, i mina bilder däremot är det svårt att hitta någon dramatik eller ens något som är intressant.

Dramatiken till trots så undrar jag lite över varför vi så ofta känner behov att gå in och hugga på det mesta som skrivs eller sägs?

Jag kan ibland känna att vi lätt fastnar i vår egen bubbla, man låter hela världen cirkulera runt den enda fråga man själv tycker är viktigast. Man tillskriver en orsak allt elände, eller man bryr sig bara om det elände som förorsakas av den egna frågan, eller ännu hellre att man skyller det egna eländet på sådant som man bestämt sig för är orsak till allt elände.

Det kan ofta även finnas en form av ”rasism” i detta där man utser hela grupper till förövare bara för att de råkar tillhöra en speciell grupp. Motsatsen finns också givetvis, man ställer sig bakom vad som helst som utförs av en del människor för att de tillhör en speciell grupp som man ser som oantastbar, det började med att den andre slog tillbaka liksom.

Nog om detta. Om man inte hittar något intressant i sina bilder kan man ju alltid försöka fixa lite dramatik i efterhand. En helt fredlig man som öppnar en port i en helt kass bild tagen på avstånd i steget kan bli en inbrottstjuv om natten till exempel.

Inlagt 2025-05-24 20:20 | Läst 282 ggr. | Permalink

2025-05-25 00:01 Måns H

Hur vet du att den där skummisen är fredlig?
Kul bildbehandling!
Kan behövas lite som är kul i dagens värld.
Igår hörde jag en radioessä av Dan Jönsson där ett kärnvapenkrig eskalerar helt utom kontroll och tar död på nån miljard människor inom 72 minuter och lämnar en obeboelig värld till dom som överlever. De kommer att svälta ihjäl. Nu hittade jag källan: Nuclear War: A scenario.

That’s this, in Jacobsen’s telling: A North Korean leader launches an intercontinental ballistic missile at the Pentagon, and then a submarine-launched ballistic missile at a nuclear reactor in California, for reasons beyond the scope of the book except to illustrate what one “mad king” with nuclear weapons could do. A harried president has a mere six minutes to decide on a response, while also being evacuated from the White House and pressured by the military to launch America’s own ICBMs at all 82 North Korean targets relevant to the nation’s nuclear and military forces and leadership. These missiles must fly over Russia, whose leaders spot them, assume their country is under attack (the respective presidents can’t get one another on the phone), and send a salvo back in the other direction, and so on until 72 minutes later three nuclear-armed states have managed to kill billions of people, with the remainder left starving on a poisoned Earth where the sun no longer shines and food no longer grows.

https://www.politico.com/news/magazine/2024/04/29/the-frighteningly-fast-path-to-nuclear-armageddon-00154591

Svar från alf109 2025-05-25 00:43

Ja olika varianter på det scenariot har ju rullat runt sedan kalla krigets dagar. Det nya är väl att man inte behöver söka sig till Nordkorea för att hitta tokstollar, de finns numera lite överallt. 😉
/Affe

OmTag

OmTag. Behovet av dramatik.

Tidigare blogginlägg

Kategorier