OmTag

OmTag. Det kan vara svårt att värdera sina egna bilder.

En av mina nattbilder som jag själv tycker mest om. Den är tagen en natt på Långholmen 2012 eller 2013.

Jag hade som så ofta förr tagit med mig stativet och Hasselbladaren när hunden och jag gick ut för att ta några bilder. Det var disigt och hade precis fallit ut lite snö.

Jag kommer ihåg att det var en ganska jobbig tid för mig. Efter att jag gått in i väggen med besked 2001 så var mitt sociala liv ganska begränsat och bestod till stor del av att jag åkte upp till mina föräldrar i Värmland med mina hundar.

På senare år var det mest pappa jag besökte då mamma tidigt drabbades av en demenssjukdom och successivt tappade kontakten med verkligheten. Från ca 2003-2004 visade hon inga tecken på att känna igen mig när jag besökte henne på det särskilda boendet där hon låg och tittade i taket fram till 2007 då hon gick bort.

När jag tog bilden hade jag både förlorat pappa som gick bort 2010 och den äldre hunden Kajsa 2012. Ofta tänkte jag och sade: ”Nu är det bara du och jag kvar Sally” till min kvarvarande hund när vi var ute och strosade i nattens ensamhet.

Man laddar sina bilder med minnen, minnen som givetvis inte andra betraktare har och därför kan man själv vara en dålig smakdomare för sina egna bilder. Andra har av naturliga skäl inte med sig ”känslopaketet” som finns inbakade i bilderna för den som tog dem.

2025-05-29 23:06   Hans Peter

En vacker bild men lite tunga tankar, hoppas du har kommit vidare och kan glädjas över livet och fotografiet igen. Jag förlorade själv min hustru genom 53 år 2020, så jag förstår dina tankar och funderingar.
mvh Hans-Peter

Svar från alf109 2025-05-29 23:08

Tack ska du ha Hans.
Livet är bättre idag. :)
Fast jag tror inte på den gamla klyschan "tiden läker alla sår", snarare är det så att vi lär oss leva med dem.
/Affe

Hans Peter 2025-05-29 23:16

Naturligtvis läker tiden inte alla sår, men som du skriver man lär sig leva med dem. Jag saknar fortfarande min hustru och det kommer jag nog att göra tills jag själv dör. Men det har jag lärt mig leva med.
mvh Hans-Peter