OmTag
OmTag. AI och verkligheten.
Funderat vidare kring detta med AI. Hur vet jag när jag läser en text, ser en bild eller lyssnar på ett musikstycke att det verkligen är den som utger sig för att vara upphovsman som skapat texten, bilden eller musiken?
Läste att universiteten har problem med att studenterna använder sig av AI genererade uppsatser. Om jag läser en artikel, hur vet jag att den är skriven av personen som påstår sig skrivit den? Det samma gäller givetvis bloggar och all annan skriven text.
Spelar det någon roll kanske man frågar sig? Jag tycker det, av flera skäl.
Oavsett om det gäller bild, musik eller text så blir det både oärligt och fel om jag använder mig av material som jag själv inte skapat där jag påstår att jag gjort det. Det blir en form av bedrägeri att framställa mig själv på ett sätt som inte stämmer överens med den egna kapaciteten. Men det allvarligaste är att man slutar träna upp sin egen förmåga att tänka, analysera och uttrycka sig tycker jag.
Bilder från verkligheten. När jag är ute och promenerar fotograferar jag sådant jag reagerar på.
Den förmodligen hemlöse mannen som ligger och tar igen sig på parkbänken samtidigt som dansen pågår i bakgrunden fick mig att tänka på vilka olika världar vi lever i.
De flesta av oss har det ganska tryggt, vi roar oss på fritiden, går hem till vårt, äter en middag, kopplar av framför TVn innan vi gör oss klara för natten och går och lägger oss.
För ganska många ser inte dagen ut så, den kan bestå av ett kämpande för att få ihop tillräckligt för att äta sig mätt för att sedan oroa sig för att hitta någon plats att sova på utan att frysa och riskera att råka ut för något. En ny dag och allt upprepas.
Senast jag la ut en liknande bild fick jag på taffsen för att ägna mig åt socialporr, alltså en form av fotografi som inte bygger på medkänsla utan dess motsats, att boosta sitt eget ego. Jag vet ju vad jag gör och hur jag tänker, framför allt tycker jag att det är viktigt att registrera den verklighet som jag lever i och inte någon tillrättalagd variant när jag är ute med kameran.
Bilden på trappan är nytagen även om jag har visat bilder på samma trappa tidigare. Jag tycker att den är grafiskt fin helt enkelt.
(har dock inte, mig veterligen, sett trappen i verkligheten - men jag har ögon att se med, och den är uppenbarligen väldigt vacker)
Trappan finns på Heleneborgsgatan här på Södermalm.
/Affe
Gällande bilder av misär i samhället så får man nog dra sin personliga gräns. Jag väljer som regel bort att fotografera utsatta människor. Och jag gör det inte för att visa nån "tillrättalagd" verklighet. Det är mer som en konsekvens av "den gyllene regeln" – i detta fallet: vore jag en utsatt hemlös person så skulle jag inte vilja bli fotograferad (tror jag).
Din bild på mannen som sover på bänken avbildar honom som anonym i stort sett och sen så har vi som kontrast de två dansande paren. Sammanhållet så tror jag inte att många skulle vilja klassa den som "socialporr". För mig är det helt enkelt ett schysst gatufoto.
Mvh
Fredrik
Jo detta med AI går alldeles för fort och som du säger, hela värdet med fotografi är ju att lyckas fånga verkligheten som den utspelar sig framför kameran. Jag tyckte att den sovande/vilande mannen snarast såg rofylld ut där han låg precis vid dansbanan. Knepig balansgång detta med att fotografera utsatta man får använda sitt eget samvete som måttstock. Riktigt tråkigt blir det när det är uppenbart att någon tagit bilder på utsatta människor bara för att de "ser ut" på något speciellt sätt. Extra viktigt att tänka på mänsklig värdighet när man fotograferar människor som är utsatta eller kan uppfattas som udda tycker jag.
/Affe
Udda människor (vad som nu menas med det egentligen) ser jag inte samma problem med att fotografera. Att fotografera personer som är udda på grund av missbildningar och deformationer etc. är jag väl inte så himla glad åt att göra. Men, karaktärer som står ut på andra sätt kan vara högst värda att föreviga som gatufotograf.
Du plåtar ju inte på det sättet, men det var lite den typen av bilder jag menade med "udda".
/Affe
"Senast jag la ut en liknande bild fick jag på taffsen för att ägna mig åt socialporr, alltså en form av fotografi som inte bygger på medkänsla utan dess motsats, att boosta sitt eget ego."
Det stämmer ju faktiskt inte, Alf!
Det var jag som nämnde ordet socialporr i diskussionen vi hade angående texten i ditt blogginlägg, och jag skrev till dig att det inte handlade om dina bilder, utan om ämnet i diskussion vi hade om din text.
https://www.fotosidan.se/blogs/affe/omtag-att-fotografera-ar-att-ta.htm#comments
/Affe
är inte längre alltid det vi tror
det är
den nya insikten om detta
gör att jag inskränker min kontakt med olika former för medier
nyheter från fria journalister
viktigt
jag ser och hör människors psyken bli som gummi
och
värre kommer det att bli
FS är att hålla mig till det trovärdiga, lämna det andra
om ett tag vet ingen vad som är eller inte är
- journalister bryts ned med sitt invanda arbetssätt
kameran blir viktig för egen del att se vad som är vad
1984 skildrar helt klart detta skeende, redan då
för åttio år sedan fanns en författare med insikter
vi redan glömt
så enkel och bristfällig är människan
ny teknik tycker vissa är häftigt
herr T använder det flitigt i alla sammanhang
som Aladdins lampa
fler och fler saknar grundläggande kunskaper om samhället och sitt eget liv
- lätta offer i den nya världen
ingen vet hur detta slutar
men
en ofantlig reducering av människor och livsduglig miljö är helt klart
jag är gammal men bryr mig ändå
/Affe
Jag är orolig för att utvecklingen går så snabbt och sällan ifrågasätts då det handlar om astronomiska pengar. Ta bara en sådan sak som Meta (Facebook m.m. och allt som kopplas dit) som samlar in gigantiska mängder information om hur vi beter oss. Vi är ju som människor ganska lättmanipulerade och just AI ger nya möjligheter att analysera dessa gigantiska datamängder som insamlas och genom detta skräddarsy innehåll för att påverka oss. När det dessutom handlar om självlärande system blir jag orolig för var detta kan ta vägen. Vem har möjlighet att dra i bromsen? Finns ens vilja så länge som man ser möjligheten att generera gigantiska inkomster?
/Affe