OmTag
OmTag. En självis och tankar runt porträtt.
Skrev ett inlägg på min andra blogg, Spånerier, i går. Ibland har jag ett behov av att uttrycka mig över hur jag ser på världen och då detta inte mottages väl här på fotosidan så skriver jag en del inlägg i min andra blogg.
Jag tog en självis nyss där jag sitter framför datorn och så kom jag att fundera lite på detta med porträtt.
Det finns ju dem som gillar att laborera med ljussättning och studioljus i alla möjliga och omöjliga variationer. Jag förstår givetvis att det finns en rent professionell aspekt av detta, folk vill ha sina porträtt och bröllopsbilder m.m. på speciella sätt om de betalar för dem.
Men något som lätt missas i det allmänna kunskapssökandet, tror jag, är själva grunden för ett porträtt, alltså detta att fånga människan, känsloläget, det personliga. Det blir lätt snarlika varianter av samma bild ungefär som produktfoto om man fastnar för mycket i det tekniska tror jag.
Istället för att starta med att fråga sig hur man skall sätta ljuset, kanske en bättre väg vore att fråga sig hur man skall fånga den personlighet man vill återge?
De porträtt jag sett och tyckt mest om handlar som regel om att man lyckats fånga något unikt hos den avbildade, oftast har de varit tagna i befintligt ljus. Inget fel att jobba med ljussättning och borra ned sig i detta givetvis, men det kommer inte i sig ge några bra porträtt.
Hälsningar Lena
Det riktigt intressanta är vad man menar med "kommunikation", vissa har det i sig att kunna ta porträtt andra inte tycker jag. Till en del kan man kanske träna sig, men bra bilder av människor tas ofta av samma personer tycker jag.
/Affe
/Affe
Ibland blir det bra, ibland inte.
/per-erik
/Affe