OmTag

OmTag. 2001

Det var sommaren 2001 och mamma hade precis flyttat in på det särskilda boendet. Hon drabbades tidigt av en demenssjukdom men fram tills dess hade pappa kunnat vårda henne i hemmet. Nu hade hon alltså blivit tvungen att flytta hemifrån.

Man ser uppgivenheten hos de bägge i bilden tycker jag, de visste att detta skulle bli den sista anhalten på en lång livsresa tillsammans. Mamma var bara 17 år när de träffades, pappa var några år äldre. De hade hängt ihop ett helt liv i vått och bort. Mamma gick bort 2007 och pappa 2010.

Fotografi kan vara så många olika saker, allt ifrån personliga bilder av nära och kära som denna till rent fotobaserade konstverk.

Det dokumentär har alltid legat mig varmt om hjärtat. Att fånga ett flyktigt ögonblick som aldrig kommer tillbaka är för mig den främsta storheten med fotografi och det som gör fotografin unikt i förhållande till andra uttrycksmedel. Men det behöver inte innebära att fotografera människor, det kan handla om vad som helst där man fångar ett stycke verklighet med kameran där och då det utspelar sig.

Ofta tycker jag att diskussionerna får en slagsida mot det tekniska. Visst, för vissa bilder kan det vara intressant att veta hur de kommit till och vilka prylar som använts. Men ofta (för det mesta?) betyder det ingenting. När det gäller den här bilden så kommer jag inte ens ihåg vilken kamera jag använde, kanske var det Leican eller så var det en Ricoh GR1s? Det jag vet är att det var befintligt ljus och att filmen var riktig TriX, alltså den som fanns innan 2003 då de gjorde om den till en film mer lik TMAX 400.

2025-07-09 21:56   nyanders

Du har även tidigare visat bilder på dina föräldrar från den här tiden och jag blir lika berörd varje gång.
Min pappa ligger nu på ett korttidsboende efter en stroke och väntar på beslut om var han sedan ska hamna, hem igen eller på särskilt boende. Jag har många gånger tänkt att jag ska dokumentera, ta med mig kameran och fota hans nya vardag och livssituation. Men jag förmår inte göra det, klarar inte att ta med kameran. Jag vet inte vad som bromsar mig men det var likadant när min mamma tynade bort i cancer för många år sedan.
All respekt till dig som orkade dokumentera på ett fint och respektfullt sätt.
//Anders

Svar från alf109 2025-07-09 23:16

Tack ska du ha Anders.
Även om det var en jobbig tid är jag idag glad att jag har bilderna.
/Affe