OmTag

OmTag. Sådant som dyker upp framför kameran.

Idag var det sommar på riktigt, det har varit lite si och så med det den här sommaren.

En trumpet och några skivor genom ett frostat fönster.

Färgpyts med vintagebanan.

Jag har alltid med kameran när jag är ute och det blir bilder varje dag. Jag använder kameran främst som en form av dagbok och postar en hel del vardagsbilder på Facebook.

De absolut flesta bilderna blir ganska slätstrukna ”vykort” eller miljöbilder som egentligen inte visar något annat än hur det såg ut när jag var där. Ibland blir det någon bild som jag tycker håller för något mer än som ren ”redovisning”. På ett år kanske jag får ihop upp emot 10 sådana bilder. Men om jag inte gick runt som jag gjorde och alltid fotograferade så skulle det knappast bli några sådana bilder heller.

Som någon gatufotograf uttryckte det så sliter man ut ganska många skor för att få ihop en handfull bra bilder. Nu ägnar jag mig inte åt gatufoto längre, men detsamma gäller för den typen av flanörsbilder jag huvudsakligen ägnar mig åt.

Dessa tre bilder visar lite av spännvidden i mitt fotograferande, ingen av dem är speciellt bra men oavsett detta så handlar det om att se och ta sina bilder. Och för att träna upp och bibehålla seendet krävs kontinuitet och tid, åtminstone för mig. Det är lite som att fiska, de som ägnar fisket mest tid är också de som får mest fisk av naturliga skäl. Därför är det helt avgörande för mig att jag fotograferar hela tiden.

Jag går aldrig ut för att fotografera, däremot fotograferar jag alltid när jag går ut kanske jag skulle kunna säga. Det handlar alltså inte om att spraya världen med kameran utan mer om att träna upp sitt seende så man ser bilder som dyker upp.