OmTag

OmTag. Hur skarpt behöver det vara?

Det skrivs en del om ”skärpa” och jakten på det perfekta. För det första när vi skriver eller talar om skärpa är det viktigt att vi definierar vad vi egentligen menar. Skärpeintryck vilket vi vanligtvis menar handlar om att vi kan uppleva en bild som ”skarpare” än en annan när vi ser den.

Det vi som regel upplever som skärpa är egentligen något som heter akutans och som handlar om kantkontrast mellan olika föremål/linjer i bilden, det säger i sin tur inget om upplösning som anger hur fina detaljer som kan urskiljas i bilden.

Ett objektiv kan upplevas som skarpt utan att det har hög upplösning liksom tvärt om.

Hur som helst antar jag att man ofta använder begreppet skärpa i meningen ett väl korrigerat objektiv med hög upplösning och hög akutans. Vissa äldre objektiv, liksom en del nytillverkade, har en speciell karaktär som beror på optiska brister i konstruktionen, det kan handla om sfärisk aberration, överstrålning osv. Detta kan man givetvis gilla, men ofta passar det för en viss typ av bilder.

När det gäller sådant som teknisk kvalitet i betydelsen att det som objektivet fångar är så likt som möjligt det som avbildas så kan brister skapa en speciell känsla i bilden (vilket alltid är subjektivt). I andra fall kan bildens helhet vara beroende av en hög teknisk kvalitet.

Jag tycker att det kan bli konstigt när man ställer detta emot varandra vilket man ofta gör. Som jag ser det är det helt beroende av bild vilket som passar eller till och med krävs.

Sedan tror jag att det finns en viss nostalgi i detta, man gilla någon speciell fotograf (ofta någon som var aktiv för länge sedan) och vill veta vilken utrustning hen använde. Men att tro att man blir en Robert Frank eller Cartier-Bresson bara man kör med samma utrustning är att förringa vikten av det personliga konstnärskapet. Man faller då i just den fälla som man kanske beskyller andra för, alltså att man tror att prylarna är det som gör bilden.

Jag tycker att man ibland ser lite väl enögt på den här typen av frågor, ofta bygger det på att man ser ”den egna fotografin” som rätt i förhållande till all annan fotografi.

Jag gillar Franks korniga ickeperfekta bilder i The Americans som beskriver ett stämningsläge i USA kanske bättre än vad någon annan gjort. Men jag gillar också Edward Westons tekniskt fulländade bilder av paprikor tagna med storformatskamera, just för att de känns nästan fysiska i sin perfektion. Men jag jämför dem inte med varandra.

Kort sagt; olika bilder kräver olika teknik, det ena är inte mer rätt än det andra. Var och en väljer de verktyg som krävs för att ta de bilder hen vill ta helt enkelt. Fördelen, som jag ser det, med en tekniskt ”bra” utrustning är att jag i efterhand kan skapa den oskärpa eller överstrålning eller vad det nu är i bildbehandlingen lättare än vad jag kunde göra det i mörkrummet. Om bilden har brister redan från början däremot finns inte mycket jag kan göra om jag skulle vilja ha en högre teknisk kvalitet.

2025-07-29 20:33   TomasKronberg

Mycket bra! Eller som ibland säger: "jag kunde inte sagt det bättre själv.." ;-)
/Tomas

Svar från alf109 2025-07-29 20:58

Tack ska du ha Tomas.
/Affe

2025-07-29 20:46   mombasa

En mycket bra sammanfattning av det här med skärpa, och akutansens betydelse. Därmed inte sagt att diskussionen är avslutad ;-)
Precis som när man tecknar har papprets gräng, blyertsstiftets hårdhet och bredd stor betydelse för bildens uttryck, ungefär som val av objektiv och film. Det är kanske dags att betrakta skärpa som en berättarkomponent som kan användas när den behövs, inte som en oundgänglighet.
/Gunnar S

per-erik åström 2025-07-29 20:58

Bra där Gunnar! Skärpa är en berättarkomponent. Men bara en av flera. Färg, ton och perspektiv är exempel på ytterligare tre.
Allt Gott/per-erik

Svar från alf109 2025-07-29 21:05

Tack ska du ha Gunnar.
Jag vet inte om någon, åtminstone inte jag, betraktar "skärpa" som en oundgänglighet. Men jag tycker ofta att diskussionerna som förs försöker hävda det motsatta, alltså att man på något sätt automatiskt blir en konstnär som har mer att säga för att man har prylar som kanske inte "lever upp till dagens standard". Tror inte jag läst någon blogg där man går in och försöker förklara den absoluta nödvändigheten av "de bästa prylarna". Motsatsen ser jag däremot ganska ofta. Nu kan ju detta vara ett harmlöst trätoämne. Det jag egentligen vänder mig emot oavsett om det handlar om att framföra den ena eller andra åsikten är att det ofta finns en bristande förståelse för att det som är rätt för mig och mina bilder inte behöver vara det för någon annan.
/Affe

mombasa 2025-07-29 23:26

Hej igen. I mycket av fotografi tycks skärpan vara synnerligen viktig, kanske med all rätt i fågel och i visst naturfoto, sportfoto (där varje svettpärla ska redovisas exakt). Men en skarp bild kan vara skarp oavsett om den är mjuk eller hård, bortsett från akutansens inverkan. Av den anledningen ser jag skärpa som en av flera tänkbara berättarkomponenter. Att ha eller inte ha. Lite beroende på vad man vill ha sagt.
Men, det är nog svårt att sälja nya prylar på subtila egenskaper som en speciell oskärpa, förutom till de allra mest invigda i fotografins mysterier, och de är sannolikt rätt få med synnerligen personliga preferenser. Men knasterskärpa tycks vara något som förenar, från smartphone-fotografer till dedikerade naturfotografer.
Själv fotograferar jag med rätt prestandamässigt gammmal utrustning, läs tio år typ. Och det funkar för mig och mitt försök att berätta om något viktigt.
Diskussionen lär fortleva. Och det är ju rätt kul tycker jag.
Ha det gott
Gunnar s

Benganbus 2025-07-31 18:34

Gunnar! Helt klart är att skärpa ställer till oreda och ibland även oro, just för att knasterskärpa ofta är det som förenar!
Men tror ändå att man kan bli salig på sitt eget sätt utan att oroas för mycket!
/B

2025-07-29 20:59   per-erik åström

Bra där Affe!
/per-erik

Svar från alf109 2025-07-29 21:06

Tack ska du ha Per-Erik.
Tyckte jag skymtade dig på Kajsas idag när jag knallade med hunden? Jag väntade hemleverans av käk så jag fick hasta förbi.
/Affe

per-erik åström 2025-07-29 22:14

Stämmer. Jag, Ulrika och hunden satt där en stund. Trevkigt hörn i dina kvarter.