OmTag

OmTag. Det blå huset.

Det blå huset i Åmotfors.

Farsan på verandan i Åmotfors.

En bild från vägen där mina föräldrar bodde.

Vid en långpromenad med hundarna passerade jag denna plats precis nedanför kraftstationen i Hole. Precis i närheten ligger Graf  där Carl Jonas Love Almquist uppföre en stuga 1824 för att i Rousseaus anda leva ett enkelt bondeliv. Av bondelivet blev det inte så mycket, ett år efter inflyttningen vände han åter till Stockholm, men stugan finns kvar.

Sune Jonssons debutbok byn med det blå huset kom ut 1959. Sune Jonsson skildrade den vanliga människan vid sidan om allfarvägen långt från storstadslivets flärd och misär. Jag anser att Jonsson är vår främste fotograf, han var dessutom en duktig skribent.

I Åmotfors, ett samhälle i västra Värmland ett par mil från Norska gränsen bodde mina föräldrar i mors föräldrahem. De flyttade dit från Stockholm (Vallentuna) efter min fars pensionering.

Åmotfors hade liksom Sune Jonssons by ett blått hus. Huset hade tidigare tjänat såväl som bostad som krog och pizzeria, nu är det sedan länge rivet.

Det finns ett lugn men tyvärr också en hopplöshet över alla dessa vackra små samhällen som tidigare utgjorde Sveriges kärna. Möjligheterna till jobb är få och i dagens värld där så mycket handlar om att ständigt "ta sig vidare" får dessa små samhällen svårt att överleva. Vidare till vad? Frågar jag mig ibland.

Mina morföräldrar bodde och levde hela sina liv i Åmotfors, mormor jobbade på pappersbruket och morfar på Norma Projektilfabrik. Bruket och Norma sysselsatte de flesta i samhället. Man hade sina jobb, sina familjer och sitt umgänge i byn. Ofta följde barnen i sina föräldrars fotspår. Få tänkte så mycket på att ”ta sig vidare”, göra karriär osv.

Givetvis är mycket bättre idag? Men jag undrar om vi människor mår så mycket bättre? Den ständiga jakten "vidare" kan skapa en oro och ett kroniskt missnöje tror jag.

Något som jag reflekterade över när jag var där var hur vackra dessa gamla orter med sina omgivningar är. Jag tror att det ligger djupt nedärvt i oss människor att inte leva i större sammanhang än vad vi kan vara en del av. Storstaden med sitt vimmel av bostäder och människor skapar i sig en anonymitet, du kan ligga död i lägenheten i flera år utan att någon reagerar. Något sådant skulle aldrig hända i Åmotfors. 

2025-08-01 10:16   mojje

Ett tänkvärt och intressant inlägg, bra bilder också tycker jag.

Svar från alf109 2025-08-01 15:21

Tack ska du ha Morgan.
/Affe

2025-08-01 11:06   Wolfgang

Ett mycket bra porträtt av Din far! Jag gillar även det blå huset, Jag ser också på den speciella svarta ramen att bilderna är fotograferade med en bladare.
Sune Jonsson är min favorit bland svenska fotografer och jag har 3 fotoböcker om och av honom inkl "Det blå huset" med hans fina bilder och hans roliga text.
Det blå huset kunde inte hittas av turister, eftersom det har aldrig funnits utan är hans poetiska uppfinning. Men på grund av boken, så fanns sedan ett antal blå hus i trakten. 😊
Tack vare Din text har jag även läst på nätet om Carl Jonas Love Almquist.
För 12 år sedan besökte jag Rune Jonssons födelseort Nyåker, eftersom jag var i närheten. På Byahuset finns kvar en utställning med några av hans bilder som han personligen har hängt upp. Av en slump hittade jag kvinnan som hade ansvaret och nyckeln till Byahuset och fick av henne en personlig visning.
En av de berömda bilderna visade en man som gräver en grav. Jag gick sedan till kyrkogården, där jag fick hjälp av en annan kvinna att hitta den där gravplatsen.
Det som jag har kvar är att komma till Umeå för att besöka Sune Jonssons utställning på museet. Mvh Wolfgang

Svar från alf109 2025-08-01 17:39

Tack ska du ha Wolfgang.
Sune Jonsson var en fantastisk fotograf, han kallade sin fotografiska stil för dokumetarism har jag för mig i och med att hans bilder ofta var arrangerade men på ett sätt som ändå skildrade verkligheten.
/Affe

2025-08-01 12:35   morgondotter

av det du skriver minns jag avfolkningen som började redan för fyrtio, femtio år sedan
första generationens barn efter kriget, ändrade arbetstider och livsförhållanden
-
men sedan trettio fyrtio år vill några flytta tillbaka till lugnet, låta sina barn växa upp bortom storstan, jag känner några och bodde själv i Danmark i kollektiv i en liten by redan från slutet på sextiotalet

många äldre hus finns att köpa för en billig penning
en hel del kan arbeta via dator så försörjningen kan lösas osv osv

storstäderna får, kanske, i framtiden stå för det det fyrkantiga livet
småstäder och byar för det levande livet

Sune Johnsson, osentimental och konstnärlig läser jag
intressant tänker jag och bestämmer mig för att titta på stora skärmen senare

jag fastnar direkt över det osentimentalt dokumentära, det otvättat realistiska som närmar sig det uppriktiga verkliga

tack för tipset

jag köpte en liten skog med ett försvunnet boställe vid Arvidsjaur, egen handvävd brunn, för några år sedan- vid Lomträsk,
tänkte att det är bra att ha

/inger

Svar från alf109 2025-08-01 17:44

Tack ska du ha Inger.
Jag märker mer och mer ju äldre jag blir att jag saknar den stilla lunken och kontakten som finns på mindre orter. Sune Jonsson var en av mina favoritfotografer.
/Affe

2025-08-01 18:03   pic-tor

Fint porträtt på din far. Det blå huset i Sune Jonssons hemby, Nyåker, var nog inte blåmålat utan byggt av billigt virke s.k. blåträ. Därför såg det blått ut. Vi får ta dig på ditt ord att huset i Åmotsfors verkligen var blåmålat.
/Torbjörn

Svar från alf109 2025-08-01 18:14

Tack ska du ha Torbjörn. Jodå, det var blått, tror jag publicerat någon färgbild på det för länge sedan.
/Affe