OmTag

OmTag. Om framkallning av svartvit film.

Det är ju populärt att ta upp det analoga fotandet nu vad jag förstått. Något som jag tror lönar sig att fördjupa sig i är val av film och framkallare. Självklart skall man framkalla sina svartvita filmer själv tycker jag. Kombinationen film och framkallare är av avgörande betydelse.

Olika filmer har olika karaktär och vissa filmer funkar dåligt med en del framkallare och/eller ger en ett väldigt ”speciellt” resultat. Den bästa framkallaren för vardagsbruk tycker jag är Kodak xtol, den ger ungefär samma typ av negativ som klassikern Kodak D76 men är en modernare framkallare som plockar ut lite högre känslighet ur filmerna, den funkar dessutom lika bra för traditionellt korn som Tkorn och hög liksom låg och mediumkänslig film.

Men ett tips generellt är att hitta ett par filmer, en 400 asa och en 100-125 asa till exempel och en framkallare som funkar med dessa. Att hoppa mellan olika filmer och framkallare är en dålig idé, åtminstone innan man har någorlunda kläm på vad man håller på med.

När man går upp i mellan eller storformat kan man laborera på ett lite annorlunda sätt med framkallare då inte kornet får lika stor betydelse. Hur som helst är detta ett område som man kan grotta ned sig i ordentligt och det är värt mödan om man skall få ut det man vill ur det analoga.

Två böcker jag rekommenderar som tar upp det mesta när det gäller framkallning.

När det kommer till nattfotografering blir det lite speciellt. Reciprocitetseffekten vilken innebär att känsligheten sjunker när exponeringstiderna blir långa gör att man kan vara tvungen att överexponera ganska kraftigt för att få teckning i skuggpartier. Detta medför i praktiken att kontrasten skenar då de ljusa partierna i bilden som inte påverkas så mycket av reciprocitetseffekten blir överexponerade.

Man måste då försöka få ned kontrasten vid framkallningen. Personligen kör jag ofta med väldigt utspädd rodinal (1+100) och efter den initiala minuten agitering sparsam agitering, några vändningar av framkallningsdosan var annan eller var tredje minut.

Något som verkar vara populärt och förordas av en del är så kallad stand-framkallning, alltså att man agiterar inledningsvis men sedan bara låter filmen stå i dosan med framkallare utan att röra den i lång tid, mellan 30 och 60 minuter är vanligt. Detta skall ge en kompenserande effekt och även lyfta lågdagrarna enligt en del.

Jag har provat men upptäckte inte någon bättre tonseparering i lågdagrar eller mer kompenserande effekt än när jag kör som jag brukar med sparsam agitering. Däremot fick jag problem med ”bromide drag” (vet inte vad det kallas på svenska) och även med halos vid skarpa övergångar mellan ljust och mörkt.

Bromidproblemen yttrar sig som mörka fläckar eller stråk som i bilden ovan. Så för egen del är det en teknik jag förkastat. Hur som helst, att fördjupa sig lite i film och framkallare är något jag rekommenderar om man vill ta upp det analoga fotandet. 

2025-08-05 06:57   laha

Du är verkligen skicklig på det här med fotografering och mörkrum. Så fina valörer i dina bilder. Rodinal 1:100 tillsammans med Adox Kb17 eller R17 var en favorit för mig och agiteringen är viktig. Ståndframkallning funkar nog bra med planfilm i skål, men ju bredare film i en dosa, desto besvärligare med bromidstreck. Bromid som bildas under framkallning hämmar framkallningen och sjunker mot dosans botten.
Förr kallades kaliumbromid ibland bromskalle.

Svar från alf109 2025-08-05 19:56

Tack ska du ha Lars.
/Affe

2025-08-05 11:02   Johan Pihl

Fina bilder och informativ text, Alf!
Jag har inte hört talas om ”bromide drag” förut. Men nu när jag ser din nedersta bild, så känner jag igen fonomenet från några av mina egna negativ från slutet av 90-talet.
Jag hade då skaffat mig en m-summicron 35 vers 2 (eller 3), som är ökänd för att teckna väldigt hårt. Och för att inte få alltför hårda negativ pga detta, så jag körde då med en lite mer sparsam agitering än annars. Så, förmodligen är det pga det som jag fått dessa sk bromidstreck, som jag först trodde handlade om nån form av ljusläckage. Jag tror att jag slapp problemet sen när jag drog ner på framkallningstiden ca 10% istället för sparsam agitering.

Svar från alf109 2025-08-05 19:57

Tack ska du ha Johan.
/Affe

2025-08-05 11:16   DanC

Har en Patersondosa som står uppe på hyllan i arbetsrummet, lite till vänster om datorn ganska högt upp. Har lagt en gammal svart keps där mitt gamla bandnamn står och några flugor sitter istuckna. Oj, vilka fina minnen din text om ett verkligt och betydelsefullt hantverk återvände. Zonsystemsperioden vilket inkluderade en ganska mödosam bussresa till London med GDG bussarna i slutet av 1980-talet för att införskaffa Ansel Adams tre otroligt viktiga böcker inom samma ämne. The Negative användes mest, men jag hade faktiskt nytta av The Print också. Hasselbladaren och en spotmätare kombinerat med en film, en frk, ett papper mm. Hm, undrar var jag lagt mina landskapsbilder från den tiden. På nåt vis och samtidigt som jag alltmer gick över till snabbare "småbrutalare" (jämförelsevis) frk-metoder med "Quick and dirty method" i och med det mycket starkare uttryckssättet "människor i alla möjliga situationer" med hjälp av Leica, Nikon, Canon började jag personligen att älska just det sättet att få fram material på med alla 24x36 rullar som passerat mina händer. Men sugen som tusan blev jag verkligen att ta mig tillbaks. :-)

Svar från alf109 2025-08-05 20:00

Tack ska du ha Dan, du får rota fram dina gamla landskapsbilder, de blir spännande att se.
/Affe

DanC 2025-08-06 05:57

Ja, det blir till att rota i lådorna ta mig tusan.

2025-08-05 17:48   mombasa

Intressant läsning. Mitt analoga fotograferande är nog på väg åt motsatt håll. Skrapigare, knastrigare hårdare negativ med riktning fotopolymer.
/Gunnar S

Svar från alf109 2025-08-05 20:01

Oavsett hårt och raspigt eller följsamma gråskalor så handlar det ju om att man vet vad man gör för att få negativen som man vill ha dem?
/Affe

mombasa 2025-08-05 21:39

Javisst är det så. Men när bilden går från negativ till mörkrum är något annat än när den tar vägen över det digitala i en scanner. Det jag upplever som en stötesten eller ett visst problem är att få den analoga processen så att säga smyga igenom den digitala scanningen och vidareprocessen till det jag syftat på.
/Gunnar S