OmTag

OmTag. Analogt vs digitalt eller bägge delarna?

Som jag skrev tidigare har jag kört en rulle svartvit film (Ilford FP4+) med utgångsdatum april 2019 genom Leican. Filmen har iofs legat i kylskåp hela tiden, men jag förväntade mig ingenting. Efter framkallning visade det sig att filmen fungerade fortfarande, jag vet inte om den påverkats av ålder då jag framkallade den i rodinal 1+50 och de tidigare alltid framkallades i xtol 1+1 som ju i sig ger en annan karaktär till korn och gråskalor. Bilderna från den senaste rullen.

När jag köpte mina rullar kostade en 50-pack 135/36 2400 kr om jag inte minns fel, nu är det billigaste priset för en rulle jag hittar 129 kr. En prisökning på nästan 170%! Så även om jag tycker att det är kul att köra en rulle genom kameran då och då skulle jag helt enkelt inte har råd att plåta analogt småbild idag.

Om man gillar mörkrumsarbete och analoga kopior är det en sak, men om jag ändå skannar för att lägga ut på nätet eller skriva ut så blir det i mitt tycke att gå över ån efter vatten, dessutom med en ganska dyr broavgift.

Rent objektivt ur en rent bildteknisk synvinkel är det ingen tvekan om att dagens digitala kameror i samma format (FF) är överlägsna och om jag vill ha den specifika känslan som film kan ge så kan jag plocka fram den i bildbehandlingen.

En helt anan aspekt är att det analoga drar ned tempot, ett stressmoment som ligger i tiden dämpas av naturliga skäl när filmen måste tas färdigt, framkallas och skannas innan någon bild kan visas och/eller läggas upp på nätet. Den aspekten kan vara nog så viktig.

När jag knallar runt med Leican så försvinner ”stressen” i att ta bilder för att genast visa upp. Jag vet att det tar sin lilla tid och jag låter det göra så. Inget jag funderar så mycket över när jag plåtar digitalt heller iofs men det ligger nog där undermedvetet kanske?

Bilder kan man ta med vilken kamera som helst, vissa bilder kan givetvis kräva någon speciell teknisk plattform för att kunna tas, men om det är själva bilden som intresserar oss så betyder tekniken som regel ganska lite, eller så skaffar vi oss och lär oss det som krävs för att göra de bilder vi vill göra.

En gammal Leica, Nikon, Pentax eller vad som helst fungerar alldeles utmärkt och på bilderna kommer det sällan gå att avgöra vad som använts. Sedan kommer vi till detta med känslan i prylarna och där handlar det om subjektivt tyckande. Personligen gillar jag Leicans mätsökare och den kameran fick mig att ta flera steg i min fotografiska utveckling. Jag känner dem som har den precis motsatta erfarenheten. Tycke och smak som sagt.

När det kommer till objektiv är jag ganska kräsen vilket beror på att jag ofta fotograferar när det är mörkt och därför vill ha objektiv som presterar bra på stora bländaröppningar. Har man inte dom kraven så är nästan alla objektiv bra om man bländar ned några steg. Nu finns det även en massa objektiv med mycket distorsion (raka linjer i bilden blir krokiga) och objektiv som klarar motljus och stora kontrastövergångar dåligt och de går också bort för mig. Men i det stora hela är allt från billiga kitzommar bra idag om de bländas ned några steg.

Men för att komma tillbaks till detta med varför det finns dem som föredrar det analoga idag?

Jag tror att det är i huvudsak fyra kategorier:

Den första kategorin är de som är genuint intresserade av det analoga hantverket i allt från film och pappersval och framkallning till att göra sina kopior i mörkrummet.

Den andra kategorin gillar det i huvudsak för att de får dem att gå ned i varv, det blir lite långsammare och bidrar därmed inte till dagens stress på samma sätt som om man hoppat på tåget med ständiga och ändlösa publiceringar på nätet.

Den tredje kategorin gör det kanske av nostalgiska skäl, det kan också finnas ett motstånd mot att skaffa sig och lära sig ny teknik som krävs när det gäller bildbehandling till exempel. Har man väl lärt sig hur man skall få sina analoga bilder att se ut som man vill ha dem kan det finnas en tröskel att lära sig de digitala verktygen för att få de digitala bilderna som man vill ha dem.

Den fjärde kategorin är de trendstyrda, det är mer trendriktigt i vissa grupper att knalla runt med en analog Leica eller en Hasselbladare än med en digitalkamera. Med dagens priser på film och framkallning liksom de trendriktiga kamerorna är det också en markör att ”man har råd”. Jag har märkt här i hipstertäta Hornstull att en gammal Leica ligger högt i imponeringsvärde. Nu kan man givetvis vara en blandning av dessa olika kategorier.

Detta är ungefär som jag ser det, andra kan givetvis ha helt andra synpunkter på detta. Men en myt jag vill slå hål på är att det skulle krävas så förfärligt mycket mer kunnande och erfarenhet att ta analoga bilder jämfört med digitala, bägge sätten kan vara precis lika lätta eller svåra beroende på vilken ambitionsnivå man har. 

PS. Kul att se att flatbäddsskannern (Epson V850 Pro) räcker utmärkt även för småbild för att skanna till nätet och till utskrifter upp till ca A4, om jag behöver högre upplösning för större utskrifter kan jag skanna dessa negativ separat i den andra skannern. Men andra ord kan den andra få stå kvar i garderoben!

2025-08-12 21:20   Lena Holm

Jag känner inte tillräckligt många som fotar analogt för att kunna bedöma dina kategorier, som för övrig roar mej, förutom möjligen den fjärde. De sticker ut på ett närmast pinsamt sätt. Vilket väl är min generella uppfattning om Stockholmshipsters :-) Kul att de gamla filmrullarna fortfarande levererar.
Hälsningar Lena

Svar från alf109 2025-08-12 21:23

Tack ska du ha Lena.
/Affe

2025-08-12 23:05   Måns H

Intressant genomgång tycker jag! Filmen verkar funka bra. Första vyn gör det lättare för mig att bo i landsorten.

Svar från alf109 2025-08-13 00:30

Tack ska du ha Måns.
/Affe

2025-08-13 03:59   MattiasL

Jag får nog säga att jag tillhör en femte kategori. Mitt fasta jobb är att fotografera, filma och redigera digitalt. Det blir ganska långa dagar vid datorn, och även om jag fortfarande har lusten att fotografera på fritiden, kliar det i benen av att sitta vid datorn. Det analoga blir lite av ett avbrott. Däremot känner jag aldrig någon stress att posta något alls. Jag tycker om instagram osv, men jag kan likagärna posta något jag plåtade för 20 år sedan som något som hände nyss. På jobbet ska det postas varje dag, men det är en annan sak. En annan aspekt är alla gamla trevliga kameror och att jag gillar att småpyssla och göra saker direkt med händerna. Det gränsar väl till kategori ett kanske.

Svar från alf109 2025-08-13 18:44

Tack ska du ha Mattias.
Det kan säkert finnas hur många skäl som helst, jag tog bara upp några som jag tror är ganska vanliga.
/Affe