OmTag

Efter några års uppehåll med bloggande på fotosidan startar jag om 2024. Det kommer mest att handla om fotografi i olika former och en del om hur jag tänker runt mina bilder.

OmTag. Vikten av visualisering.

Visualisering inom fotografi handlar om att kunna se en bild innan den faktiskt är tagen – alltså att fotografen föreställer sig det slutliga resultatet i huvudet och sedan använder kameran, ljuset, kompositionen och efterbehandlingen för att förverkliga den visionen. Det är ett kreativt och planeringsmässigt arbetssätt.”
- ChatGPT

Zonsystemet hänger tätt ihop med visualisering i fotografi, och utvecklades av Ansel Adams och Fred Archer på 1940-talet. Det är en metod för att förstå och kontrollera exponeringen och tonaliteten i en bild – från det djupaste svarta till det ljusaste vita – så att fotografen kan få den slutliga bilden att motsvara sin vision.” 
- ChatGPT

När man fördjupar sig i zonsystemet så handlar mycket om visualisering, alltså att man har en idé om hur man vill att den färdiga bilden skall se ut redan innan man tar den. Man anpassar därefter exponering och i den analoga världen även framkallningen för att negativet skall ge möjlighet att så enkelt som möjligt göra en kopia som överensstämmer med den ursprungliga visualiseringen.

I den digitala bildbehandlingen har man betydligt mer svängrum att påverka bilden på ett enkelt sätt så för egen del inriktar jag mig framför allt på att högdagrarna inte skall gå i taket. Jag kan i efterhand lyfta eller sänka lågdagrar och med kurvverktyget se till att mellantonerna hamnar där jag vill ha dem på ett helt annat sätt än vad jag kan göra om jag skall göra en analog kopia i mörkrummet.

När jag plåta med svartvit film är det ofta det motsatta som gäller, jag ser till att exponera så att jag precis får teckning i de mörkaste delarna i bilden där jag vill ha teckning och kompenserar i görligaste mån för högdagrarna genom minus-framkallning.

Man kallar det för plus-framkallning när man förlänger framkallningstiden för att ökar kontrasten i negativet och minus-framkallning när man istället kortar framkallningstiden för att minska kontrasten i negativet.

Detta med att mäta ljus, använda zonsystemet och och styra sina negativ genom exponering och framkallning är ett kapitel för sig, om man dessutom måste ta hänsyn till filmens unika reciprocitetsegenskaper så blir det en del att lära sig. Inget konstigt eller svårt bara man ger det lite tid, men det kräver flera egna inlägg om det skall bli meningsfullt att skriva om så jag hoppar över detta här och stannar med denna ytliga förklaring.

Tillbaka till det jag vill belysa med inlägget: VISUALISERING! Alltså detta att jag har en idé om eller en inre syn av hur jag vill ha bilden innan jag tar den. Denna idé behöver inte stämma med det kameran registrerar vid en rak exponering när kameran får bestämma. I mitt exempel här har jag försökt tydliggöra min känsla inför motivet då jag tog bilden.

Kamerans exponering visar något helt annat än min visualisering och även något helt annat än hur det såg ut i mörkret. För det första registrerar kameran ganska långt ifrån hur våra ögon uppfattar saker och ting, speciellt när det blir ljussituationer som avviker från dagsljus en molnig dag. För det andra är även våra egna känslor inför motivet avgörande för hur vi upplever eller ”ser” motivet.

För att åstadkomma något som överensstämmer med vår visualisering, där alla dessa komponenter av seende och känslor inför motivet ingår så krävs ofta bildbehandling. Ofta kan den färdiga bilden skilja sig ganska markant från hur kameran fångade motivet. I detta exempel har jag även manipulerat bilden, vilket jag normalt inte gör, genom att tända lampan med ett svagt ljus i bildbehandlingen.

Hur som helst, jag tror att man kan utveckla sitt fotograferande om man tillåter sig att visualisera mer och inte bara låter sig nöjas med hur kameran registrerar motivet. Ofta kan visualiseringen och den följande efterbehandlingen av bilden handla om att försöka att få bilden att mer överensstämma med det jag faktiskt fotograferade, både sensorer och film är ganska dåliga på detta om man inte fotar i dagsljus när det är mulet som sagt, alla som plåtat en solnedgång som exempel har säkert märkt detta.


Den ursprungliga bilden som kameran registrerade den.

Inlagt 2025-08-30 19:45 | Läst 315 ggr. | Permalink
Stort tack för att du delar med dig av din kunskap och för dina vackra bilder! Blir själv sugen på att skaffa en mellanformatskamera när läser din blogg… med vänlig hälsning Mats
Svar från alf109 2025-08-31 01:34
Tack själv Mats.
Mellanformat är kul och något jag rekommenderar.
/Affe
Hej och tack för ett intressant inlägg. När jag fortfarande arbetade försökte jag ofta plantera tanken hos eleverna/studenterna att tänka till lite innan bilden. Att planera. Att inför en uppgift välja brännvidd, tänka färg eller svartvitt, tidpunkt och ta hänsyn till väder och vind, alltid beroende på uppdragets art. Samt att "formulera uppdraget för sig själv. " Jag vill uppnå...därför väljer jag...osv.
Mina intentioner föll väl då och då i god jord, vill jag tro.
/Gunnar S
Svar från alf109 2025-08-31 19:06
Tack ska du ha Gunnar.
Det beror ju också ganska mycket på vilken typ av fotografering man pratar om. Om vi tar Cartier-Bressons avgörande ögonblick som ett motsatt exempel så handlar ju det mer om att kunna agera intuitivt att ta bilden innan någon tanke blivit inblandad. Men när det kommer till bilder där inte ögonblicket i händelsen är avgörande så tror jag att visualisering är utvecklande.
Framför allt tycker jag att vi bör "döda myten" om att "direkt ur kameran" skulle utgöra någon sorts sanning, såväl film som sensorer registrerar ganska annorlunda jämfört med hur vårt integrerade system av öga och hjärna "ser" motivet.
/Affe



(Visas ej)

Vad heter hufvudstaden i Sverige?