OmTag
OmTag. "God fotografi blir alltid till i den enkla punkt, där man själv står som människa."
När jag tittade på filmen om och med Sune Jonsson som jag länkade till i föra inlägget blev det åter igen klart för mig att dokumentärfotografi är det som ligger mig varmast om hjärtat. I Sune Jonssons fall handlar det ofta om vanliga människor och deras liv i en brytningstid.
Framför allt dokumenterade han vanliga människors liv under en längre period, Sune Jonssons bilder är sällan turistande i andra människors liv. Sune Jonsson var också en skrivande människa. Hans syn på fotografi gav han uttryck för på sitt klara sätt i en artikel från 1968:
”Fotografin måste vara en vital funktion av den som utövar den. Det är ingen självklarhet inom detta exploateringsstyrda och komplextyngda medium, som regeras av tydlig opportunism både kommersiellt och konstnärligt. God fotografi blir alltid till i den enkla punkt, där man själv står som människa. Det betyder att objektiven endast är en förlängning och fördjupning av fotografens personliga sätt att se och skapa relationer till omvärlden. Det räcker egentligen inte med att han har ämnen. Ämnena måste vara en del av fotografen själv. Helst bör han röra sig vant och verserat som en gammal sockenbo inom sitt eget stoff, inom sina egna upplevelser.”
Det finns inte mycket att tillägga efter detta uttalande, jag hoppas att fler hittar Sune Jonsson och tar del av hans bildvärld.
Sune Jonsson är en av de fotografer som påverkat mig mest, även om mina bilder har väldigt få likheter med Sune Jonssons. Däremot detta att: ”God fotografi blir alltid till i den enkla punkt, där man själv står som människa.” är något som jag tror på och försöker efterleva.
Jag har ofta tänkt och sagt det när det handlar om mitt fotograferande då det funnits de som vill se mer liv och människor och spännande händelser i mina nattbilder. Man kan inte ta bilder utifrån någon annan än sig själv om bilderna skall vara sanna, jag lever inte ett nattliv som innebär en massa möten med ”nattens människor”. Mitt liv fortskrider ganska stillsamt där jag ofta söker ro och lugn och sällan liv och spänning. Människorna i mina nattbilder får man tänka dit själv om man har behov av det, eller så får man titta på bilder av fotografer som söker just detta ”spännande”.
Bilden har du låst i tiden genom att ta med elsparkcykeln.
Jag tolkar nog hans uttalande mer som att man inte kan försöka plåta utifrån någon annans liv än det egna om du förstår hur jag menar. Exempel: Ander Petersen plåtar utifrån sitt liv vilket gör hans bilder sanna i känsla. Däremot finns en massa kloner som försöker plåta likadant utan att ha Anders erfarenhet och känslor och tänkande som bygger på hans personliga erfarenheter och då blir det ofta ganska platt och "tomt" på något sätt. När man tittar på sådana bilder kan man alltid skilja originalet från kopian tycker jag. Den ända vägen framåt är den egna så att säga, man kan inte leva någon annan liv och inte heller ta någon annan bilder tror jag.
/Affe
När jag fotograferar och gör bilder så vill jag att bilderna skall upplevas så som jag upplever situationen/miljön vid tillfället när jag tar dem, jag tror inte på att kopiera andras stilar, men visst kan man få inspiration av andra och visst är det kul att experimentera, man måste ju utveckla sitt bildspråk.
/Affe
Om Sune Jonsson kan man fundera mycket runt och det finns mycket klokskap i det han skrivit.
/Gunnar S
/Affe
/per-erik
/Affe