OmTag

OmTag. Fotografi, känsla eller regler?

Även extremhögern har fått sin martyr, polariseringen som eldas på av ren ondska oroar mig.

Bakom häckar och staket lever idyllen vidare, åtminstone ett tag till.

Jag fotograferar sådant som dyker upp under mina promenader. Resultatet blir, liksom andras, styrt av vilket känsloläge jag befinner mig i.

Att betrakta våra egna bilder över tid kan ge oss insikter tror jag, speciellt om vi går in i efterhand och tittar. Som andra sagt innan mig är alla våra bilder en form av självporträtt.

Kameran är ett verktyg för att registrera hur vi ser och uppfattar världen och vi ser och uppfattar ganska olika som individer.

När det kommer till att tolka andras bilder spelar givetvis samma saker in, det är därför vi gillar olika bilder. Jag måste kunna relatera till det jag ser, något måste slå an hos mig.

Där någon ser en tragedi ser någon annan komedi, där någon ser känslor ser någon annan endast gråskalor och kompositionsregler.

Oavsett vilka bilder vi tar och gillar och oavsett varför så är det väldigt subjektivt. Därför är jag ganska negativ till analyserande av bilder och konst.

Visst kan det vara intressant att veta konstnärers bakgrunder och i vilken kontext bilden kommit till, men det kan också föra mig bort från min egen spontana känsla mot något som andra anser att jag bör känna eller tänka runt bilden.

Att försöka göra om något i grunden subjektivt emotionellt till något objektivt rationellt riskerar att döda spontaniteten. Om man dessutom påverkas att införa detta tänk i sina egna bilder finns risken att man förvandlas från en fotograf som försöker ge uttryck för sitt eget sätt att förhålla sig till det avfotograferade till en regelstyrd linjepusslare, där känslan dödas av viljan att ”göra rätt”.

Bilderna tog jag under en av gårdagens promenader och de visar hur jag, just nu, ser och upplever en liten del av min värld.

2025-09-13 20:03   pisces

om det där med att analysera bilder/konst - jag tänker att det finns många olika sätt att göra det på, och minst lika många skäl till det. att analysera något bara för att vara häftig är ju rätt bortkastat (tänk; konstkritik i tidningar). att däremot analysera en bild för att förstå sin egen reaktion, för att lära sig mer om exempelvis komposition, förstå förhållandet mellan bländare/slutartid, expandera sitt fotospråk osv, tycker jag är väldigt trevligt. allt blir så mycket roligare när man har ett språk för det man tittar på, och när man förstår vad andra pratar om.

Svar från alf109 2025-09-13 20:14

Jag syftade inte på att lära sig sådant som krävs rent tekniskt eller att man går in i sig själv för att förstå varför man reagerar som man gör inför en bild. Det jag syftade på var mer traditionell "bildanalys", dels där man försöker härleda bilder till olika kompositionsregler och liknande och dels där en självutnämnd kader av förståsigpåare läser in en massa mumbojumbo i det de ser och försöker mena att just de är de som "förstår". Lite som att ingen vågar ta bort den kvarglömda skurhinken på konstmuseet då de inte vet om den ingår i någon installation eller ej.
Jag tycker personligen att få företeelser rymmer så mycket "Kejsarens nya kläder" som konsten oavsett genre.
/Affe

pisces 2025-09-13 23:05

jag tycker fortfarande att det finns en poäng med att ägna sig åt bildanalys, framför allt om man är relativt nykläckt fotograf. att titta på och analysera andras fotografier, åtminstone i rent tekniska bitar, gör att man lär sig mer om exempelvis komposition, och den kunskapen kan man använda själv i sitt eget fotograferande. uttrycket kommer ju aldrig att bli det exakt samma, eftersom man är olika individer.

mupparna som tror att de är de enda som förstår, är just - muppar. jag tycker att de har en tendens att glömma bort att allt vi tar in genom ögonen alltid förstås genom personliga filter. sen kan upphovshavaren ha haft vilka tankar som helst med sitt verk. 😄 men det som avses och det som uppfattas och därefter förstås, är sällan samma sak.

Svar från alf109 2025-09-14 00:12

Det kan nog vara så att vi tolkar begreppet bildanalys lite olika. Att titta på bilder och försöka klura ut varför man gillar dem är något som vi naturligt gör oavsett om vi tänker på det eller ej, men det är en subjektiv och ganska personlig verksamhet som jag ser det. Om jag däremot tar mina funderingar och slutsatser och gör dem till allmängiltiga sanningar som skall "läras ut" till andra så anser jag att man lätt går vilse. Och det är detta jag menar med bildanalys som den ofta bedrivs, alltså att man skapar någon sorts facit för hur man skall tolka bilder, detta är rätt och detta är fel liksom.

Likadant när vi kommer till detta med olika regler när det gäller komposition till exempel. Som jag ser det är de ofta efterhandskonstruktioner ,man har kommit underfund med att vissa förhållanden inom en bildyta ofta upplevs som harmoniska och så kollar man vilka förhållanden som råder och skapar "regler" baserat på detta. Jag tror mer på att vara befriad från sådana "regler" och istället försöka utveckla sina egna bilder så att de känns rätt är en mer framkomlig väg. Risken med att man matas med en massa regler och tankar innan man tar sina bilder är att det begränsar den egna spontaniteten, man försöker medvetet ta sina bilder så att de stämmer med de olika regler man fått sig till livs, man söker någon form av akademisk perfektion istället för att försöka fånga sina känslor. Det finns mängder av fotografer som jag tycker hamnat i det facket och vars bilder trots, eller kanske snarare tack vare, sin "perfektion" blir lika inspirerande att titta på som målarfärg som torkar ungefär.

Visst kan man lära sig alla regler och analysera bilder utifrån dessa om man tycker det är givande, men försök inte tänka för mycket på det när du tar dina bilder är min åsikt.

Men detta är givetvis bara hur jag ser på det och jag respekterar att andra ser det på annorlunda sätt.
/Affe

pisces 2025-09-14 02:10

jag förstår vad du menar om det där med allmängiltiga sanningar. tror att jag har iaf ett par, tre stycken tankar om det. främst; begreppet sanning är betydligt mer komplext än att den någonsin kan vara allmängiltig, oavsett vilken kontext det handlar om. att tro att ens egen sanning är lika sann för alla andra är naivt - och då spelar det ingen roll om man kan skriva "kulturjournalist" efter sitt namn i tidningen, eller ej.

jag tror dock fortfarande på bildanalysen som ett hjälpmedel att lära sig fotografera - fast baklänges. jag kan inte komma ihåg att jag själv hade det behovet när jag lärde mig fotografera, men jag märker att mina passionista-medlemmar har ett visst behov av struktur och "något som redan finns" - nån slags regler osv, för hur saker fungerar. förr eller senare tror jag att de kommer att kunna se förbi allt det, men de är inte där än. och i processen att komma dit tror jag att de kan ha stor nytta av att lära sig litegrand om bildanalys - den som en fotograf gör när hen tittar på en annan fotografs bilder. det är ett utvecklande av seendet, tanken och språket omkring fotografi. det handlar alltså mindre om att söka/hitta nån slags sanning. det är inte heller en konstvetenskaplig analys, som är av ett helt annat slag. den är ju i princip helt uteslutande teoretisk, vilket jag personligen tycker är till dess nackdel.

men. alla äro vi olika, vilket är helt ok. jag tycker dock att det är superintressant att se skillnader i hur man tänker omkring det. det gör att åtminstone jag iaf ger mig själv möjlighet att utveckla mina egna tankar om det - jag gillar sånt. 🙏

2025-09-14 15:30   Vibybo

Första bilden är för mig en bild av girigheten, ja det är det.

Svar från alf109 2025-09-15 05:24

Tack ska du ha Stefan.
/Affe

2025-09-15 11:47   pic-tor

Stackarn i första bilden väntar på hugget från skarprättaren. Förtvivlat håller han i stupstocken. Ja, det är hemska tider vi lever i idag.
/Torbjörn

Svar från alf109 2025-09-15 19:27

Tack ska du ha Torbjörn, vi får hoppas på en ljusning. Men risken finns att det blir som talesättet: "När man tror att man nått botten kommer alltid någon ny jävel med en spade." ;)
/Affe