OmTag

Efter några års uppehåll med bloggande på fotosidan startar jag om 2024. Det kommer mest att handla om fotografi i olika former och en del om hur jag tänker runt mina bilder.

OmTag. Ett par bilder.

Jag skriver ju en del om min syn på detta med att fotografera och när man hållit på ganska länge så kan man lätt glömma bort allt man faktiskt lärt sig och som man kämpade med i början.

Det blir lätt att glömma att man kämpade med sådana saker som skärpedjup och hur det kopplas till bländare och brännvidd eller vilka exponeringestider man behöver för valt objektiv och motiv osv.

Det finns givetvis en massa grundläggande saker som man måste lära sig för att kunna ta de bilder man vill ta och givetvis underlättar det och snabbar på processen om man får vägledning innan man lärt sig detta ordentligt. Alltså, jag är ingen motståndare till fotokurser eller utbildningar.

När det kommer till sådant som bildanalys så handlar nog motsättningarna ofta om att man pratar om olika saker, vilket jag fick en hint om under mitt senaste inlägg. Det jag vänder mig emot är när någon försöker tala om för mig eller någon annan varför hen skall se saker på speciella sätt eller vad jag skall tycka är bra och inte vilket jag upplever kan vara ganska elitistiskt.

Hur som helst, det som har varit mest utvecklande för mig är utan tvekan att titta på andra fotograferas bilder, därför har jag en hel del fotoböcker med deras bilder. Jag har däremot ingen bok som handlar om hur man skall fotografera utefter olika regelverk, jag har haft sådana men samtliga har varit ganska värdelösa för mig. Jag kommer ihåg att jag hade en bok som var väldigt populär i början på 70-talet där författaren var inne och och drog linjer och cirklar i sina Hasselbladbilder för att visa alla former av kompositionsregler och att bilderna var skittråkiga.

Nog om detta.

Inlagt 2025-09-15 05:56 | Läst 321 ggr. | Permalink
haha.. vet du, jag köpte nån gång för många år sen en bok om bildkomposition, just, och min åsikt om den var ungefär densamma som din 😅 det som beskrevs i boken var tråkigt, och bildexemplen så sjukligt tråkiga. det var inte ett dugg kul att lära sig nånting från just DEN boken.

jag tror att vi tycker och tänker rätt lika om ganska mycket, faktiskt, fast vi kanske uttrycker det på lite olika sätt 🙂
Svar från alf109 2025-09-15 18:48
Tack ska du ha Malinka, jag tror inte heller att vi ser så olika på detta, det är nog mer att vi tolkar begreppen lite olika ibland.
/Affe
Jag håller med dig, att titta på andras bilder är viktigt. Även jag har en del fotoböcker som jag bläddrar i ibland. Jag brukar titta på loppisar efter tilltalande böcker och ibland hittar jag något. Fina bilder här men den Översta blir min favorit. Riktigt fräck trappa det där.
Svar från alf109 2025-09-15 18:49
Tack ska du ha Morgan.
/Affe
Udda och bra fotografi Affe! Bilder tagna med en udda kunskap idag! En kunskap som sakta förvinner i vår automatiserade fotovärld!
/B
Svar från alf109 2025-09-15 18:51
Tack ska du ha Bengan.
Jag tror att ett problem är att ganska få köper fotoböcker idag vilket också medfört att ganska få nya görs. Att fördjupa sig i en bok och ta sig tiden är något helt annat än bildflöde som fladdrar förbi på nätet.
/Affe
Jag följer en del fotografer på tuben och tar till mig det som jag gillar. Det viktigaste av allt är dock den egna erfarenheten. Det gäller att fotografera hela tiden. Så utvecklas känslan för fotografi. Känslan är den som styr och får oss att ta en viss bild. Gillar första bilden med paret som tycks tveka inför klättringen uppåt.
/Torbjörn
Svar från alf109 2025-09-15 18:52
Tack ska du ha Torbjörn, det är som sagt viktigt att hålla på hela tiden.
/Affe
När jag läst alla dessa teorier om komposition etc har jag alltid tappat självförtroendet.
Däremot när jag tittat noga på andras bilder har jag lärt mig mycket. Och då inte vilkas bilder som helst. Strömholm har lärt mig konsten att plåta i befintligt ljus med enkel utrustning. Koudelka om hur man "ser" ett skeende komma farande och Anders Petersen om att alltid våga ta ett steg närmare osv.
Diane Arbus och Sally Mann berör mig lika mycket fast Diane hittade sina motiv på udda ställen medan Sally Mann gjorde enastående bilder inom ett begränsat område runt sitt hem på landet.
Alla är vi olika. Vissa blir mästare på exponering och framkallning eller ägnar sig konsten att föresöka krama ur bild med 100-årig gammal optik.
Vad som passar dig passar kanske inte mig,
Jag brukar tänka; Anpassa tekniken till vad du är ute efter.
Titta på Bruce Davidsons bilder. Småbild, 35:a och Tri-X ibland. Färg och vidvinkel i tunnelbanan. Storformat och svartvitt i Harlem.
En sak till. Som ung gick jag och tecknade kroki. Blyerts och papper. Det lärde mig se hur ljuset faller över kropp och tyger.
Och att inte krångla till det, att lita på intrycket.

/per-erik

/per-erik
Svar från alf109 2025-09-15 18:55
Jo att titta på andras bilder är helt avgörande tycker jag. Vissa fotografers bilder, som Koudelkas, kan jag titta på hur många gånger som helst. Han laddar sina bilder med något mer än det som är uppenbart i bildytan och jag har fortfarande ingen susning hur han lyckas besjäla sina bilder som han gör.
/Affe
 En analys är inte till för att tala om hur saker och ting ligger till. Bildanalys är en metod, och ska helst ses som just en metod att själv förstå sin egen  subjektiva upplevelse av ett verk. Om det sen ges möjlighet att diskutera sin egen analys med andras kan det uppstå ett fruktbart samtal där analysen kan bli ett hjälpmedel i det egna bildarbetet. Och man har så klart stor hjälp i att titta på andra fotografers verk.
En tråkig del är den analys som går ner sig i komposition, den leder sällan någonstaans. ( Idag har jag tillbringat förmiddagen med att titta på italienskt barockmåleri i en handfull kyrkor. Den första tanken är att de flesta konstnärerna ansträngt sig att fylla bildytan med varierande helgon, Marior, en Jesus och ett otal änglar som fyller upp tomrummen. Och det gick väl så där, inte på topp om man säger.)
/Gunnar S
Svar från alf109 2025-09-15 19:11
Tack ska du ha Gunnar.
Jag tror att det finns en risk om man drar det för långt med att försöka göra en emotionell upplevelse till en intellektuell, jag tror att bland annat språket sätter såväl ramar som begränsningar för hur långt detta kan nå. Alla som smakat vet hur en banan smakar, ingen har hittills lyckats verbalisera det liksom. Det som lätt glöms bort när man analyserar och, vilket tyvärr en del i sin egenskap som auktoriteter gör, är att det ytterst handlar om individens subjektiva känslor och att det inte finns något sådant som allmängiltiga sanningar. I min tolkning ligger hela min personliga erfarenhet och den jag själv är som person som en klangbotten till det jag ser och upplever.

Det finns också en risk för enkelriktning om man tar för allvarligt vad olika auktoriteter tycker. Om vi tar två banbrytande verk, dels Robert Franks The Americans och dels Cartier-Bressons Images à la Sauvette och tittar på vad dåtidens kritiker hade att säga om dessa efter de regler och normer som gällde fram till dess ger det exempel på var man kan hamna om man lyssnar för mycket på auktoriteter. H C-Bs bok fick iofs en hel del positiva recensioner, men många var negativa och sablade ned hans fotografi ganska hårt eftersom de inte tyckte att han passade in i den gällande normen, eller de vedertagna regelverken om man vill.
/Affe



(Visas ej)

Hur mycket är tolv minus två?
Skriv svaret med bokstäver