OmTag

OmTag. In i mörkret med det analoga.

Jag har ju, liksom nu, gått runt och plåtat i mörker ganska länge. När jag plåtade med svartvit film så körde jag ofta med en 400 asa film och ibland med Neopan 1600 exponerad efter 1000 asa som var mer där den låg i känslighet i verkligheten. Ofta fick jag köra med full öppning f/1,4 eller f/2,0 beroende på objektiv och tider på 1/15 - 1/30 sek. Detta var före bildstabilisering så det vara bara att försöka vara stadig på handen och hoppas att det skulle bli något användbart.

Trots detta blev negativen ofta väldigt tunna, med andra ord blev bilderna mörka och ofta saknades teckning i skuggpartierna. För en del bilder kan det kanske ge en viss känsla och för en del av oss som är uppväxta i den analoga eran kanske vi ser dessa bilder som mer autentiska i bemärkelsen att de ser ut som vi vant oss från förr.

Nu har jag sedan ganska många år mer eller mindre uteslutande plåtat digitalt när det gäller småbild (eller FF som man envisas med att kalla det idag). Som jag ser det har den ”nya” tekniken gett mig helt andra möjligheter att plåta än vad jag hade med det analoga. Visst kan det finns de som uppskattar det analoga av en massa olika anledningar och jag tänker inte debattera detta, det är var och ens ensak. Rent bildmässigt så vet jag i alla fall vilken teknik som jag själv föredrar till mina egna bilder.