OmTag
OmTag. Micke Berg.
En fotograf som gjort många fina saker och en typ av fotograf som jag saknar idag. Jag tycker att han placerat sig någonstans mellan Christer Strömholm och Sune Jonsson. En fotograf som i sina arbeten låtit motiven och berättelsen spela huvudrollen.
Jag kan tycka att mycket av fotografin idag blivit väl introspektiv för min smak. Ganska få, som jag känner till i alla fall, ägnar sig åt att försöka beskriva vad som händer i den värld vi delar där bilderna blir större än det egna egot.
Micke var en som gjorde det och i viss mån gör han det fortfarande även om fotografin har fått en mer sekundär roll vid sidan av hans skrivande.
Micke är en person som har starka åsikter och ger uttryck för dem, där är vi ganska lika även fast jag lovat mig själv att hålla igen med mitt tyckande här på fotosidan. För övrigt delar vi det mesta när det gäller tyckandet.
Alldeles för många idag håller käften eller kryper eller låter egna intressen styra sin ”ideologi”.
Hur som helst, kolla upp Micke Berg om ni inte redan gjort det. Han har gett ut ganska många böcker som man kan hitta på bokbörsen till exempel, jag rekommenderar Retro som ger en bred bild av Mickes arbete och givetvis Stockholm Blues som är lite av en klassiker men även de andra är fina saker. En länk med lite info: https://sv.wikipedia.org/wiki/Micke_Berg
/per-erik
/Affe
/Affe
att vilja avbilda, förmedla något som sitt eget uttryck
vare sig
det gäller ögonblick av skeenden, eller i tron att bilden är verkligheten, eller något annat
det är kanske självutlämnandet i bildens uttryck du vänder dig emot
jag tänker här på "On being family" på fotografiska tex
och många andra
jag känner personligen att, dom jag sett av Mickes bilder, känns lite distanserade - men klart intressanta, en vuxen distanserad mans uttryck i bild
som per-erik skriver, Henry Miller
/Affe