OmTag
OmTag. Bloggklimat och det analoga fotograferandet.
Några analoga bilder:
Farsan vid köksbordet, Leica M6 ttl, Summilux-m 50/1,4 Kodax TriX (före 2003).
Hasselblad 503 cx, CF 80/2,8 Ilford Delta 100.
Hasselblad 503 cx, CF 80/2,8 Ilford Delta 100.
Hasselblad 503 cx, CF 80/2,8 Ilford Delta 100.
Jag vet inte om jag är med i skaran som åsyftas när Bengan skriver i sin blogg: ”Jag har lagt märke till något i bloggklimatet här på Fotosidan, som jag tycker är värt att lyfta fram! Det handlar om åsikter om analogfotografering, både den klassiska och den nyanaloga vågen, och hur den ibland bemöts i bloggar och kommentarer! Det finns en liten, subtil ton av skepsis eller negativitet mot de som fotar analogt! Inte alltid så väl uttalat, men märkbart mellan raderna!.....”
Ni kan läsa hela inlägget här: https://www.fotosidan.se/blogs/straightphotography/straight-7167-analogt-nyanalogt-och-den.htm
Det jag personligen varit kritisk till är att jag uppfattar det som att det ofta finns en lite överlägsen attityd i det som skrivs från de som framhåller det analog. Lite underförstått vi som förstår, vi som är konstnärer och så finns det en hejarklack bestående av ett antal gubbar i min egen ålder som alltid bekräftar det skrivna.
Personligen har jag plåtat en hel del analogt och gör fortfarande främst i större format på nätter. Jag menar att detta att folk skulle racka ned på det analoga är ett påhittat fenomen. Jag har i alla fall inte märkt att det skulle finnas en massa eller ens några få som rackar ned på att andra föredrar att plåta analogt?
Däremot läser jag ofta inlägg där andemeningen är att de som fotar digitalt automatiskt är fuskare då den digitala tekniken ger nya möjligheter oavsett om man använder dem eller inte. Jag läser också ”mellan raderna” att man ser sig själva som kunnigare och mer konstnärliga i sitt fotograferande bara beroende på att man använder analog teknik jämfört med alla som använder digital teknik och i och med detta väljer ”det snabba” i kombination med fusk och okunskap.
De gånger jag själv skriver ett inlägg i frågan försöker jag balansera detta. Att jag (eller någon anan?) skulle vara motståndare till någon speciell teknik är helt enkelt nys, vilket torde framgå ganska tydligt om man läst det jag skrivit.
Det jag däremot är motståndare till är att framhäva sina egna val av teknik och prylar som att de, ur någon objektiv mening, skulle vara bättre, mer rätt, mer krävande, lite finare, mer konstnärliga osv.
När det kommer till fotografi är det som betyder något för mig BILDEN, vissa bilder kan kräva vissa tekniker men att en viss teknik i sig skulle borga för att bilder blev bra eller dåliga och därmed om fotografen var bra eller dålig anser jag stämmer ganska dåligt med min erfarenhet, men det är tyvärr så jag (och andra?) ofta upplever dessa inlägg.
Om man brinner för det analoga och skriver om det tror jag knappast någon skulle reagera negativt. Det är när det mer eller mindre öppet insinueras att ”det är vi som håller på med detta som verkligen vet vad vi håller på med, är de sanna konstnärerna och till skillnad från andra inte försöker luta oss mot teknik och fusk utan endast eget kunnande..." som jag och andra reagerar.
Jag är motståndare till allt sådant oavsett om det handlar om analogt eller digitalt, nya prylar eller gamla. Var och en tar sina bilder med de prylar och den teknik han eller hon behöver för att få det resultat som eftersträvas, det är min åsikt, när det kommer till fotografi är det samma sak som med litteratur, det viktiga är vad vi har att säga och vår förmåga att få det sagt, inte om texten är skriven med gåspenna, skrivmaskin eller ordbehandlare.
/Affe
När sedan personerna som torgför dessa åsikter sällan visar upp vad jag tycker är bra eller intressant fotografi så blir det mest patetiskt i mina ögon.
Personligen så har jag givetvis inget emot analog fotografi – merparten av de över tusen fotoböcker som jag har samlat på mig innehåller just fotografer tagna med film. Jag gillar för det mesta filmens bidrag till hur en bild ser ut med en films särskilda färgpalett, typ och mängd av korn etc. Det digitala direkt ur kameran känns oftast lite för perfekt och "rent"ut vad beträffar teknisk kvalitet. Därför efterbehandlar jag nästan alltid mina foton så att de får lite analogt stuck över sig.
Min erfarenhet säger mig att dagens fotografer som aktivt väljer film inte skapar bättre bilder än de skulle gjort med en digital kamera. Bra fotografer tar bra foton oavsett sättet som kameran fångar ett foto på.
Flera av de som här på Fotosidan vurmar för det analoga verkar fokusera på själva processen att fota analogt och prylarna (kameror, objektiv, filmtyper etc.) som hör till. Bilden kommer i andra hand. I sammanhanget kan jag ibland tänka på fotografer som Alex Webb, David Hurn och Ralph Gibson, som alla av nödvändighet började med film, men som nu helt gått över till det digitala. De verkar inte sakna det analoga alls och de producerar fortfarande fotografi av hög standard (men kanske i vissas ögon "snabbmat"?). David Hurn har jag exempelvis sett använda en Fujifilm X-Pro1 och med den fotograferar han flitigt livet i den lilla Walesiska by han bor i: https://www.tinternvillage.co.uk/hurnphotographs/. Alex Webb, fick jag bekräftat, fotade för 3-4 år sedan med en Leica M 240. Ralph Gibson har tydligen inte tagit ett analogt foto sen han fick en Leica Monochrom (första varianten) i sin hand. Så blir det när det är bilden som räknas!
Slutligen, tack för ett välbehövligt blogginlägg som dessutom innehåller fyra intressanta och vältagna bilder!
Mvh
Fredrik
/Affe
Sen får väl folk dyrka sina grejer och val av teknik som de vill, även om jag ibland tänker på barndomens heta diskussioner om pros and cons mellan Märklin och Fleissman.
På många sätt är det lite rörande att vuxna människor - läs män - ägnar energi till detta.
Eftersom jag numera kännee ett gäng kvinnliga fotografer väl är det också tydligt att teknik-och prylfixeringen är en genderfråga.
Det som hänt under min fotografiska livstid är att kvinnliga fotografer har kommit fram och tagit plats. Slående är att få av dem bryr sig om teknik och prylar - det är underordnat - uttrycket, dvs säga BILDEN och vad de vill berätta.
En och annan ”fotogubbe” (mig själv inkluderd) har en del att lära sig av detta.
Häromdagen fick jag t ex frågan av en kvinnlig fotograf om jag kunde tänka mig att fotograferas naken…. Efter att den första chocken över frågan lagt sig frågade jag varför; ”För att det vore fint att se hur en naken ledbruten äldre man endast iförd käpp och runda glasögon skulle se ut….och för att jag är fascinerad av tiden och åldrandet…”.
Efter en stund upplevde jag svaret som en befrielset och en känsla av fotografisk ömsesidighet infann sig.
/per-erik
Många tjejer är duktiga, inte minst de tre i 3+3.
Jag tycker absolut att du skall låta dig fotograferas om fotografen är den rätta! Även om jag själv skulle fega ur vid en sådan förfrågan.
/Affe
Jag tycker mig uppfatta en lätt maliciös ton? Då känner jag mig lite trötter...
Jag borde väl inte göra det. Jag dömer inte ut det ena eller det andra, men jag sysslar mycket med teknik och med fotografisk teknikhistoria. Det finns ju ett etablerat ämne som heter just teknikhistoria.
Nog får man intressera sig för det - utan att ständigt naggas på för att det är den oviktiga biten? Finns det möjligen några här på FS som håller sig med ett automatiskt tolkningsföreträde?
Samtidigt är jag en av dom som visar mest bilder här på FS. Jag ikläder mig inte heller någon falsk blygsamhet – det är bilder av god standard. Om man gillar dem eller inte, är en smakfråga – och hör inte hit.
Du skriver:
”...att kvinnliga fotografer har kommit fram och tagit plats. Slående är att få av dem bryr sig om teknik och prylar - det är underordnat...”
För något halvår sedan hade vi just en kvinnlig fotograf här på FS som hade pajat sin kamera, och inte hade råd med en ny. Då var det ett himla gnällande om teknik – och då skulle det med omedelbar verkan flyta in råd om än det ena, och råd om än det det andra!
Fasen vad hon plötslig brydde sig om teknik...
Jag tror inte att det är så många äldre damer, med eller utan glasögon, som blir tillfrågade om att fotograferas nakna... :-D
Men fenomenet att man måste försvara de egna valen har väl alltid funnits inom fotokretsar. Jag minns när jag gick med i Nyköpings Fotoklubb i mitten av 70-talet, redan då var det polariserat. Canon vs Nikon, färg vs svartvitt, dia vs negativ färgfilm... Som tonåring med en Praktica LTL så fattade jag ingenting. Det var naturligtvis ingen krigföring men det kom ibland kommentarer vid bildvisningar som inte hade med bilden att göra utan mer för att försvara de egna valen. Behöver jag säga att det nästan var 100% män som var med i fotoklubben.
//Anders
/Affe
just så menade jag det bör visas om bloggen består av information om skillnader mellan det ena och det andra
/Affe
/Affe
Jag har spenderat många hundra timmar i mörkrum och älskade hantverket.
Nu är det 2000-talet och jag struntar helt i hur en bild har tagits fram och vilken utrustning som har använts, men jag tycker att det är kul och intressant att diskutera teknik och utrustning, där har inget förändrats.
Några reflektioner:
🧠 Teknikintresse som identitet
Många av oss män som växte upp under 1900-talet formade vår relation till fotografering genom teknik: mekanik, optik, filmformat.
Kameror var statusprylar – att förstå och äga avancerad utrustning kunde ge en känsla av kompetens och kontroll.
Diskussioner om analogt vs digitalt blir ett sätt att uttrycka nostalgi och expertis, snarare än att prata om bildernas innehåll.
🕰️ Generationspräglad syn på konst
I vissa generationer har konstnärligt uttryck, särskilt känslomässigt eller subjektivt, varit mindre socialt accepterat för män.
Att prata om tekniken kan kännas tryggare än att diskutera bildernas emotionella eller estetiska innehåll.
Det kan också handla om att man ser fotografi mer som dokumentation än som konstform.
🔧 Fotografi som hantverk
För många äldre fotografer är processen lika viktig som resultatet. Att förstå exponering, filmkänslighet, objektivets egenskaper – det är själva hantverket.
Digital teknik har förenklat mycket, vilket kan upplevas som att "konsten" gått förlorad. Därför blir diskussionen om analogt vs digitalt laddad.
🧓 Social gemenskap och samtalskultur
Kamerautrustning ger konkreta samtalsämnen som är lätta att strukturera och jämföra.
Det skapar en gemenskap där man kan utbyta erfarenheter, tips och minnen – utan att behöva blotta sig känslomässigt, vilket tar bort allt som kan upplevas hotfullt och närgånget.
Tack
klok översikts text
/inger
Är ju själv sprungen ur det analoga och mörkrummet så visst känner jag igen detta. Men det jag vill sätta fingret på är att jag anser att jag mycket väl kan gilla "mitt sätt" och skriva om det utan att förminska alla som inte gör på "mitt sätt".
/Affe
Uppmuntra gärna men kritisera inte.
Tommy S.
/Affe