OmTag

OmTag. Vikten av att se.

”Fotografi är egentligen inget mysterium, förklarar Elliott Erwitt. Det handlar att om att se sig omkring. Ofta handlar det också om tur och omständigheter.” Erwitt var en av de främsta på att just se och reagera på det han såg, ofta med ett humoristisk anslag. Om ni inte kollat upp honom så gör det.

Jag tycker att det han säger är viktigt och något som lätt glöms bort när man diskuterar fotografi, ofta förlorar man sig i diskussioner om prylar istället. Ganska förståeligt kanske då prylar är handfasta fysiska saker som är förhållandevis enkla att snacka om. Men just detta att se och i vissa fall, som när det gäller att fotografera människor som exempel, även ha förmågan att ta bilden som en reflex på det man ser är svårare att ha åsikter om.

Jag tror också att vissa har en speciell förmåga när det gäller sådant som att fotografera människor. Jag känner fotografer som alltid lyckas fånga ”personen bakom ytan” i sina bilder och jag känner fotografer som aldrig lyckas med det. Just sådana saker tror jag är en egenskap man har eller inte har och inget som går att lära sig. Men det kokar ned till att se och att reagera på det man ser.

Olika bilder kan i viss mån kräva olika typer av seende tror jag. När det kommer till mer statisk fotografering, sådant jag själv för det mesta ägnar mig åt, så handlar det även där om att se bilden även om man sedan har gott om tid att få till den. Visst går det säkert att läsa sig till en del, kompositionsregler osv. men jag tror att man måste bygga upp en intuitiv förmåga där man känner när bilden sitter. Ofta kan det handla om att förflytta sig några centimeter eller att anpassa utsnittet en smula. Jag tror att vi har olika känsla även för detta, jag ser många bilder där jag tycker att fotografen ”slarvat” utan att fotografen själv ser att det är något som skaver i bilden.

Hur som helst, det viktigaste tror jag är att man ägnar fotograferandet i sig så mycket tid som möjligt och att man är sin egen stränga kritiker när man tittar på sina bilder. Framför allt att man lär sig av sina misstag och jobbar med att få bort slarvet (även om man vet att man kan fixa det efteråt i mörkrummet eller i bildbehandlingen). En annan sak tror jag kan vara givande och det är att försöka fånga bilden när vi ser den.

Låter lite konstigt kanske, men det jag menar är att komma bort från att smattra av en massa bilder för att sedan likt den blinda hönan försöka hitta något korn. Det är en ganska stor skillnad på att sitta framför datorn och handplocka en bild bland mängder jämfört med att försöka fånga det man ”ser” direkt med kameran, det senare kräver att vi utvecklar just seendet och hur vi reagerar på det med kameran, det handlar om fotografi helt enkelt. Detta skall inte ses som kritik mot dem som tar många bilder, så länge det finns en tanke med vad man försöker fånga kan det i vissa fall krävas många bilder, som Winogrand, Meyerowitz, Gilden m.fl vars fotografiska estetik bygger mycket på att ta mängder av bilder. De tillhör inte mina favoriter men jag respekterar de som gillar dem. Men även om jag försöker "se" bilden innan jag tar den så är den bistra sanningen att 99% av de bilder jag tar inte kommer att bli några mästerverk. Får jag ihop 5-10 riktigt bra bilder på ett år är jag nöjd.

2025-10-23 09:40   per-erik åström

Precis så är det!
Jag känner verkligen igen mig i ditt resonemang.
Eftersom jag mest har fotograferat människor i en social kontext har utrustning spelat en underordnad roll. Den fotografiska ansträngningen har legat på ett annat, mer mänskligt, plan. Det har alltid varit vägen till själva mötet som styrt. Och ljuset naturligtvis.
Om man lyckas ta 5 ”bra bilder” på ett år tycker jag man är riktigt bra. 100 bilder under en livstid är fanrastiskt!
En annan sak som gäller mig, trots alla ständiga kamerabyten, är att det alltid kokat ner till enkelhet, att utrustningen inte ska vara i vägen för bilden. Och ändå vara till hands när det gäller.
Har också,sålt av det mesta nu, skalat av, nästan döstädat, och ersatt tidigare kameror, objektiv etc med en Leica Q2. En till synes mycket enkel kamera med fast optik och en sjuhelvetes glugg. Crop direkt i kameran mellan 28, 35, 5o och 70 mm, vilket är allt jag behöver. De få rutor jag hittillls tagit med den kameran överträffar i teknisk mening allt jag plåtat hittills.
Jag har också tejpat över rödmärket för att inte bli förknippad med den ”fotografiska överklassen”, du vet vilka…;-)

/per-erik

Instantclassic 2025-10-23 10:20

Ja vem vill bli förknippad och jämförd med fotohistoriens stora ikoner? ;)

per-erik åström 2025-10-23 13:03

Ja, det är definitivt en anledning. En annan är att inte skylta i onödan med en dyr (och skrytsam) utrustning…
/per-erik

Svar från alf109 2025-10-24 18:38

Egentligen handlar det om två olika intressen som ibland kan sammanfalla tror jag, bild och prylar. Sedan är det ju som sagt mycket enklare att ha åsikter om prylar och intresset är ju också stort, det märks när man bloggar om prylar ;)
Jasså, det blev en Q2 till slut? Kul och en kamera som passar ditt plåtande bra tror jag.
/Affe

Mats Adsten 2025-10-24 20:21

Grattis Per-Erik! Du kommer säkerligen bli nöjd. Välkommen till Q-klubben

Mats Adsten 2025-10-24 20:21

Grattis Per-Erik! Du kommer säkerligen bli nöjd. Välkommen till Q-klubben

per-erik åström 2025-10-25 00:31

Tack Mats. Har testat den på en begravning idag. Så otroligt bra kamera, så smidig och tyst. Älskar att den är så enkel och ändå så genialt genomtänkt.Sökaren är den bästa digitala sökaren jag sett genom osv. Sen är det där med optiken…. Helt i en klass för sig. Slår faktiskt allt jag haft tidigare. Det var du som ficka mig att fatta beslutet.
Det känns som den enda kamera jag kommer att använda resten av livet.
Hörs/per-erik