OmTag
OmTag. Framkallning (rodinal).

Småbild Ilford FP4+, ei 100 asa, rodinal 1+50 12 minuter.

Mellanformat Ilford FP4+, ei 50 asa, rodinal 1+100 19 minuter.
Läser Wolfgangs blogg om framkallning av Ilford FP4+ i rodinal. Jag har en del egna erfarenheter av rodinal som jag tänkte jag kunde berätta om och visa ett par bilder.
Rodinal beter sig ganska olika beroende på vilken spädning man kör med. Men generellt kan man säga att den ger ett ganska distinkt korn, en del tycker att det är snyggt personligen tycker jag att det blir lite väl mycket av det goda för småbildsfilmer med traditionellt korn som till exempel Ilford FP4+ åtminstone i ”normala” spädningar 1+25 eller 1+50, högre spädningar ger ett lite mindre distinkt korn.
Däremot Tkornsfilmer tycker jag fungerar mycket bättre även i småbildsformat (135 film), Kodak TMAX 400 som exempel ger underbara negativ framkallade i rodinal 1+50. Man får där en mustig gråskala som ger bilder som påminner mycket om hur de riktigt gamla silverrika emulsionerna tecknade gråskalan tycker jag och detta utan det markanta kornet man får från samma framkallare med dagens filmer med traditionellt korn.
Jag har även testat att framkalla i olika spädningar med så kallad stand och semistand framkallning. Standframkallning innebär att man kör rodinalen med ännu högre spädning, 1+100 eller ännu mer, och bara låter filmen stå i dosan under längre tid utan att agitera. Tanken med detta är att framkallningen skall förbrukas mer i täta områden på negativet och att därmed framkallningen avtar i dessa vilket skall ge en kompenserande effekt.
Steve Anchell, en av de främsta ”guruerna” när det gäller de analoga processerna, menar att denna teknik fungerar sämre när det gäller dagens tunna emulsioner då utbytet av kemi fortgår i ytskiktet i alla fall. Min erfarenhet är att han har rätt, jag vet att det finns många som inte håller med. Skillnad med semistand innebär att man istället agiterar väldigt sparsamt, kanske någon enstaka vändning av framkallningsdosan var annan eller var tredje minut.
Ett problem när man drar ned på agitering är att man ofta får bromid-rinningar/-stråk i negativen som ger sig till uttryck som mörka stråk och/eller fläckar i bilden. Som jag upplever det är det i första hand spädningen och inte agiteringen som ger en kompenserande effekt och ett mindre korn under förutsättning att man inte överagiterar (jobo-dosor med kontinuerlig agitering och liknande) där jag får låta resultatet vara osagt då jag inte har någon erfarenhet av detta.
Rodinal är en framkallare som ger en unik gråskala och väldigt hög akutans vilket ger ett intryck av väldig skarpa bilder, men det är på bekostnad av ett väl markerat korn, då detta hänger ihop. Om jag inte är ute efter just detta väljer jag andra framkallare för småbild om jag fotograferat med filmer med traditionellt korn, tkornsfilmer fungerar bättre åtminstone de jag testat (acros, TMAX, Delta).
För småbild använder jag Kodak XTOL 1+1 som standardframkallare, den ger negativ ungefär som D76 1+1 men man får ut lite högre känslighet ur filmerna.
När det gäller mina nattbilder i mellan och storformat kör jag som regel rodinal 1+100. Oftast har jag använt en tkornsfilm vilka som regel ger mindre reciprocitetsavvikelse än filmer med traditionellt korn och favoriten har varit Ilford Delta 100 då jag uppfattar att den ger en mer ”traditionell” gråskala än till exempel TMAX som jag dessutom upplever som hårdare i kontrasten.
Annars är den gamla (?) Fuji acros den film som har överlägset minst reciprocitetsavvikelse och tillåter exponeringar ända upp till ett par minuter utan att man behöver kompensera för denna. Reciprocitetseffekten innebär alltså att känsligheten sjunker när exponeringstiderna blir långa, i praktiken ökar kontrasten vilket är svårt att kompensera för i framkallningen om man kommer över ett par steg (man förkortar framkallningstiden för att sänka kontrasten och öka den för att öka kontrasten).
Nu visade det sig att Ilford FP4+ har samma reciprocitetsegenskaper som delta 100, vilket är unikt för en film med traditionellt korn, så jag har kört några rullar FP4+ på natten då jag gillar hur den tecknar gråskalan.
För att summera: Rodinal i hög spädning (1+100 eller mer) ger en kompenserande effekt och dessutom en vacker gråskala och ett högt skärpeintryck (hög akutans). Däremot blir kornet väldigt framträdande med rodinal jämfört med t.ex. D76 eller XTOL vilket blir tydligt med småbild om man använder filmer med traditionellt korn.
När jag plåtar på nätterna gör jag det dels med filmer som är väldigt finkorniga i sig och dessutom överexponerar jag och underframkallar vilket gör kornet ännu mindre. Enkelt uttryckt, om du har ett större negativ kommer inte kornet påverka på samma sätt av förklarliga skäl då förstoringsgraden blir mindre, om man dessutom överexponerar och underframkallar blir kornet ”ännu mindre”.

/Affe
/Affe
Jag använde Rodinal förr, men kommer inte ihåg nånting om utspädningarna etc.
Ser på nätet att den tydligen uppfanns och patenterades redan 1891. Otroligt att den funkar än.
/per-erik
Rodinalen är speciell och unik, en härlig framkallare på sitt sätt.
/Affe
/Affe
Tommy S.
/Affe