OmTag

OmTag. Humor, hundar och porträtt

Att hitta roliga samspel har alltid varit populärt och kul. När det gäller gatufoto till exempel har det humoristiska inslaget alltid funnits där. En mästare på att hitta lustifikationer i vardagen är Elliott Erwitt, få har kommit i närheten av honom när det gäller just detta. Han gillar ju dessutom att ha med hundar i sina bilder, så kanske kan man se min bild med elefanten och hunden som en hyllning till en mästare.

En helt annan typ av bilder är porträtten. De är som regel svåra tycker jag, svårigheten ligger i att fånga en person där man lyckas få med något som inte är en föreställning utan något som fångar personen bakom masken. Dessutom måste detta ske på ett sådant sätt att den avbildade inte känner sig obekväm med bilden, alltså en ärlig bild som jag kan stå för utan att den porträtterade känner sig utlämnad.

Den här känns lite "teater"

Detta kan vara en svår balansgång, ibland är det näst intill omöjligt, en del kan vara ganska strikta med vad de vill förmedla vilket inte alla gånger är samma sak som jag som fotograf tycker är en rättvisande och bra bild.

Samma person som jag uppfattar honom

Att ta porträtt kräver också en smidighet och att man är snabb, det bästa är om man lyckas bygga upp en så avspänd atmosfär att den fotograferade inte reagerar över att man tar några bilder. Där tror jag att en del av hemligheten ligger i hur jag själv förhåller mig till den jag fotograferar, är jag genuint intresserad av personen som person blir bilderna ofta bättre än om jag främst är intresserad av personen för att få en bild. Ganska få porträtt blir bra om det endast är bilden man är ute efter.

Nu skriver jag alltså inte om arrangerade porträttfotograferingar vilket är en helt annan sak av naturliga skäl där det handlar om att framställa ett porträtt som kunden vill ha det. Det jag pratar om är de spontana porträtten av mer snapshot karaktär.

Det verkar också som att vi har olika förmåga att ta den typen av bilder, det blir ganska tydligt på alla våra ”gubbfika” till exempel där det ofta fotograferas ganska intensivt. En del har förmågan att plåta folk utan att göra dem obekväma, andra har det inte och vad det beror på vet jag inte riktigt?

2013-03-19 16:59   ylva_h

Intressant fråga! Kan det bero på hur bekväm man själv känner sig med att fotografera folk?

Bengan verkar ju kunna komma hem med en hel rulle utan att man ens såg honom plocka fram kameran. Han tycks bara damma av kamerahuset lite med tummen samtidigt som han pratar med någon tvärsöver bordet. Sen finns det andra som lyckas säga något lustigt precis innan de trycker av så alla tittar till och skrattar.

Håller med om att killen ser mycket mer avslappnad och naturlig ut.

/Ylva