OmTag

OmTag. Micke Berg

Jag har precis kollat i några böcker av Micke Berg och ju mer jag ser ju klarare framstår han som en av våra absolut främsta samtidsskildrare. Micke är en ganska berest herre som gjort reportage i ibland annat Nord Irland, Asien, Spanien, Berlin , Libanon, Israel osv. Dessutom har han bättre än någon annan fotograf skildrat den speciella stämningen hemma på 70-talet, då allt fortfarande var möjligt och då lyckan ännu inte bara mättes i krasst ekonomiska termer.

Förutom de vardagliga skildringarna kan nämnas Christiania 1974, Mullvaden 1977-1978, Jordcirkus, Skogsnäs 1979-1980, Oasen (punkvågen) 1978 osv. Dessutom har han gjort ett par barnböcker tillsammans med olika författare. Samtliga dessa arbeten håller en hög klass och många av dem har getts ut i bokform, ibland i egen regi och ibland tillsammans med någon skribent. 

På senare år har skrivandet fått en större roll jämte fotograferandet, där vill jag speciellt framhålla boken fotograferna som är en träffsäker betraktelse över tiden och hur det var att leva en fotografs liv i Stockholm innan bostadsrätter och stylade lägenheter hade slagit igenom på allvar.

Men trots att Micke Berg måste betraktas som en av våra främsta samtidsskildrare med en kvalitet och produktion som överträffar det mesta så upplever jag det som om han ändå inte riktigt släppts in i finrummet hos etablissemanget.

Vad beror sådant på? Kan det bero på att han inte är tillräckligt konstig för att gå hem hos konstetablissemanget?

Kan det bero på att han skildrat saker som är större än honom själv därför att han många gånger sett detta som viktigare än att gestalta den egna ångesten eller misslyckade potträningen som en del andra fastnat i?

Kan det bero på att det bara ryms en handfull fotografer och ett par genrer i taget i lilla Sverige?

Nu har sedan ganska länge antingen Christer Strömholms anslag varit det som gällt inom svensk fotografi, även om hans arvtagare skruvat till det ganska extremt genom åren (tycker jag). Och om det inte är detta så gäller dess raka motsats, de nypictoralistiska strömningarna tycker jag, med desaturerade färger, gamla polaroider och gärna en hel del överstrålning.

Eller kan det, o hemska tanke, bero på att andra (alltså vanligt folk) än de redan invigda har möjlighet att ta till sig Bergs arbeten? Micke berg är något så unikt inom svensk fotografi som en brobyggare mellan Christer Strömholm och Sune Jonsson om man vill, och tyngden i hans arbeten behöver inte skämmas för sig, ens i dessa giganters sällskap.

För mig är det lite av ett mysterium att inte fler förläggare och museer fått upp ögonen för detta och tar initiativet till såväl en stor påkostad retrospektiv bok som en utställning. Det är närmast ett svek mot svensk fotografi och fotoboksutgivning att inte detta sker.

2013-04-07 07:29   Turbo56

Jag håller med dig till fullo Micke är en mästare, när jag första gången öppnade Retro, så insåg jag hur bra han är.

2013-04-07 13:51   Peter-L

Micke Berg är mycket duktig, och trevlig. Och jag tror att hans bilder har framtiden för sig! Jag tror inte att vi får glömma att alla, typ här på Fotosidan har ett annat öga för foto än gemene man. Idag är det ju typ Instagram och Facebook som dokumenterar, även samhället. På ett ytligare och Betydligt, snabbare sätt. Dock inte alls med samma kvalitet och djup. Därför, så tror jag att Mickes bilder har framtiden för sig. Även m det kanske känns lite tråkigt och surt just nu.

Och ju äldre och "klokare" jag blir, så inser jag att vissa begrepp betyder mer än jag trodde. "Timing, is everything", är ett av dem... Är Micke samhällsskildraren med kvalitet, så är du stadsdelsskildraren med samma kvalitet. Ha en fin söndag, måndag, tisdag, onsdag..... osv... :) //Peter

2013-04-07 14:33   diow

jag ser ju livet, lusten och glädjen i micke bergs bilder som det som gör honom unik,
för att inte tala om den befriande frånvaron av maner och trend
unikt, sannt, vackert och berörande,

fotografin har något alldeles märkvärdigt och eget,
den fotografiska bilden speglar nämligen en verklighet -
den finns i mickes bilder

2013-04-08 11:54   froderberg

Det är väl inte så många dokumentärfotografer som kommer in i finrummen. Det verkar främst vara konstfotografer som Annika von Hausswolff som helt accepteras av konstvärlden.

Att Lars Tunbjörk, Anders Petersen och JH Engström också har ett visst anseende beror nog på deras internationella framgångar.

2013-04-08 18:55   alf109

Tack ska ni ha för era kommentarer.
-affe

2013-04-09 14:12   Ronald Robertsson

Hej!
Vill bara påstå att omslagsbilden på Micke Bergs bok Retro, som du visar, är en av de vackraste bilder jag någonsin sett.
Ha de!
Ronald.

Svar från alf109 2013-04-09 19:47

Jo den är fin, jag har en signerad 30 x 40 print som skall ramas och upp på väggen. :)
-affe